"Vinter på Island" - utställning på Mora kulturhus

Utställningen ”Vinter på Island” är en poetisk betraktelse av Island som konstnären Gudlaugur Bjarnason lämnade för 20 år sedan. Avståndet gör att han vid varje återbesök upplever sig ha en skarpare syn på sitt hemlands natur.

I utställningen förenas foto och skulptur i en pågående process hos konstnären som vittnar om Islands skönhet, om hans egen beundran för naturen och även om hans hemlängtan. Vare sig uttrycket är foto, skulptur eller teckning, är temat detsamma; ljus i naturen och allt som speglas i ljuset eller skyms i skuggan.

Gudlaugurs arbetsätt kännetecknas av ett konsekvent samlande av sina iakttagelser i text och foto, vilket blir till ett arkiv, en bank. Det är på det viset även ”Vinter på Island” började. 2008 förde han anteckningar i dagboksform och fotograferade förändringar i den isländska vintern. Han visade sina iakttagelser för dottern Ingibjörg som är musiker. Under samtalets gång växte idén fram till en utställning som utmynnade i ett samarbete: Ingibjörg Gudlaugsdottir har gjort om Gudlaugurs text till diktform och utifrån dikten komponerat musikstycket ”Vinter” som uruppfördes på vernissage här i Mora i tolkning av isländska ensemblen KATLA.

VINTER – DIKT

Gryningen var blygrå
sval vind blåste marken.
Snöflingor föll på den snö
som redan låg på marken
och det blåa
morgonljuset här på Island
fängslar mig
det är klarare
ljuset färdas mycket långsammare
genom tiden
och verkar ha
flera
djupare
mellantoner.

Guðlaugur Bjarnason är född på Island 1949. Efter studier vid konsthögskolan i Reykjavik fortsatte han studera konst i Edinburgh och därefter fyra år på Konstakademin i Düsseldorf.

Han har haft flera egna utställningar runtom i Europa och deltagit i samlingsutställningar. En gång tidigare har han ställt ut i Sverige utanför Kalmar, på Alsjöholms mejeri där hans arbetsmaterial var smör. I bitar av smör skrev han svenska ordspråk som t ex ”det säljer jag inte för allt smör i Småland” som han sedan fotograferade och gjorde böcker av som också såg ut som smör.

Imola Mokos