måndag 31 januari 2011

Kvinnorna kring Fröding

Skalden Gustaf Fröding, 1860 – 1911, omgavs hela livet av en mängd kvinnor, detta berättade Viola Johansson för en stor skara intresserade åhörare på torsdagskvällen på Mora Kulturhus.

Förutom hans mor Emilia hade han fyra systrar, där fanns mormor och mostrar, farmor och fastrar, sköterskor, medpatienter och många andra.

Han var och förblev en mycket opraktisk man med stora svårigheter att hantera pengar.
Modern Emilia, dotter till biskop Agardh, fick möjlighet att studera, vilket var ovanligt på den tiden. Hon hade ett litterärt intresse och skrev själv dikter, gärna inspirerade av Anna-Maria Lenngren.

Emilia träffade Ferdinand Fröding, son till en brukspatron. Tycke uppstod och de gifte sig. Äktenskapet var till en börja mycket lyckligt, men Ferdinand blev under årens lopp inåtvänd och drabbades av religiösa grubblerier. Inte blev det bättre av att han inte lyckades axla sin faders ansvar för bruken. Han flydde, bort från hem och barn, till utlandet. Emilia blev lämnad ensam med ansvar för familjen, både ekonomiskt och praktiskt. Hon var helt ensam då Gustaf föddes och drabbades av amningspsykos, vilket ledde till att hon skickades till hälsohem i Danmark. Gustaf lämnades bort och han fick inte den kärlek och moderliga närhet som ett litet barn behöver.
Dock försökte hon ge honom dessa omsorger senare i livet. Hon sålde sina kläder, smycken och målningar för att stötta Gustaf ekonomiskt. Hon bodde under många år tillsammans med Gustaf och stöttade och hjälpte honom att få färdigt sina diktsamlingar. Hennes sista år blev sorgliga, då hon tvingade flytta runt till olika orter. Hon togs cancersjuk in på ett vilohem i Eksjö, där hon avled alldeles ensam.

Gustafs 5 år äldre syster Cecilia, var ett fantasifullt och kreativt barn, som gärna bestämde över sina syskon. Hon reste mycket och hade kontakt med många utländska konstnärer. Hon träffade en man under en vistelse i Tyskland och förlovade sig, men på grund av hennes omsorger om Gustaf och hans behov, rann hennes tankar på giftermål ut i sanden. Cecilia tvivlade aldrig på Gustafs begåvning och hon gav honom råd och kritik.
Gustaf hade, under sina studier i Uppsala lagt grunden till sin alkoholism. Han var också mycket vidlyftig med lån till sina många kamrater, och höll sällan reda på vem som var skyldig honom pengar.
Cecilia förmådde honom att dricka mindre, att vara mer aktsam med slantarna samt att hålla sig från fala kvinnor.

År 1900 blev Gustaf omyndigförklarad och ställdes under förmyndare. Han lades in på avvänjningskliniker, hospital och anstalter och det var under dessa perioder han fick saker ur händerna. Cecilia avled 1914.
Syster Matilda, endast 11 månader äldre än Gustaf, var ett vilt och busigt barn. Hon växte upp till en manhaftig kvinna, köpte sig gården Slorudsborg och drev där ett lantbruk, mycket på egen hand. Hon spelade fiol och dragspel och ordnade, till Gustafs glädje, gärna dans där.

Gustaf tillbringade långa perioder tillsammans med Matilda på Slorudsborg och trivdes förträffligt. Där kom han i kontakt med ”vanligt folk”.
Matilda hade en ögonskada som orsakade henne smärta. Hon blev ordinerad morfin, men det slutade med att hon blev morfinist. Hon sålde gården och flyttade till Oslo, där hon köpte ett hotell. Men hennes ork räckte inte till och hon lades in för avvänjning i Lillehammer.
Under sin vistelse där började även hon skriva dikter, vilka hon fick publicerade. Hon dog 1917.

Lillasyster Hedda var en ordningssam och noggrann kvinna, som blev banktjänsteman i Göteborg. Hon hade ett enormt kontrollbehov och kunde räkna bankens pengar om och om igen. Hon skickade pengar till Gustaf när hon fick något över. Hon var den syster som levde längst. Hon avled 1951, 88 år gammal.
Alla Gustafs systrar förblev ogifta, och ägnade sina liv åt att hjälpa broder, och efter hans död fick de fyrtio tusen kronor var.

Major Alstermark på Berga hade 5 döttrar. Hildegard var speciell och Gustaf förälskade sig i henne. Han friade till henne genom att skriva ett brev och berätta om sina mindre bra egenskaper, för att hon skulle få reda på hurdan han ansåg sig vara. Hon tog inte detta frieri på allvar och svarade därför inte.

Gustaf hade ett dåligt självförtroende och det blev inte bättre av att han var omgiven av starka kvinnor. Han satte kvinnorna på piedestal och såg upp till dem, även prostituerade.
I Uppsala träffade Gustaf Fina Ankarberg som drev ett värdshus och bordell i Svartbäcken.
Där höll Gustaf, studenter och andra herrar gärna till. När Fina blev gravid och födde en dotter, föreslog Gustaf att alla skulle ta ett gemensamt ansvar för flickebarnet, eftersom faderskapet var omöjligt att fastställa.

Cecilia ordnade 1906, så att den 27-åriga sköterskan Signe Trotzig anställdes för att hjälpa Gustaf. Hon blev kvar i tjänst hos honom fram till hans död 1911. Hon ordnade så att han fick besök av sina vänner, gjorde utflykter, och såg till att han fick god mat. Signe såg upp till Gustaf och tyckte han var en vänlig och omtänksam man. Han skrev i sitt testamente att Signe skulle få 2000 kronor om året, men förmyndaren ändrade detta till en engångssumma på 10000 kronor. Detta förlorade Signe på eftersom hon levde till 1932.

Bilden föreställer Gustaf Fröding och Signe Trotzig

Brita Holvid Fastlund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar