"Man kan inte tygla en läsare..."

är slutrepliken av Tony Samuelssons krönika i DD 14/10. Jag tycker den sätter fingret på vad som sker mellan betraktaren /läsaren i ögonblicket man ser ett konstverk eller läser en bok. Vi gör alla våra val av att endera aktivt välja det vi läser i det här fallet, eller låta någon annan tipsa oss om något vi kanske inte vet något om eller valt bort av rädsla för det okända. Det händer något i det läsande ögonblicket och om det är bra eller dåligt väljer vi själva men vi kan inte tygla en läsare för den bestämmer själv...