Dan Andersson...

döpt till Daniel, föddes i skolhuset i Skattlösberg 6 april 1888. Att hans dagar började i skolhuset var inte så konstigt eftersom hans far, Adolf var skolmästare där.

Förutom Dan bestod syskonskaran av tre bröder och två systrar. Den äldre av systrarna avled endast sex månader gammal. Fadern förklarade för Dan att Gud hade hämtat hem hans syster, vilket gjorde Dan skräckslagen för allt som hade med Gud och korset att göra. Han sa” Att dö är hemskt för då måste man ligga ensam i vedboden med kopparslantar på ögonen.”

Fadern var en sträng man och förbjöd sina barn att leka med de andra barnen i byn, detta för att stävja osämja mellan grannarna. Det gjorde att Dan sökte sitt sällskap bland äldre människor och en av dem var handlarn Viktor Karlsson, som var en fantasifull berättare. Hans historier tog Dan till sig och vidareberättade dem som om de varit självupplevda.
Att han, som det påstås skulle varit sjöman, är t.ex. inte sant. Det var Viktor som seglat på de sju haven.

Fadern Adolf hade planer på att emigrera med familjen till Amerika och beslöt att skicka dit den blott 14-årige Dan för att rekognosera. Då byborna upprördes över att fadern lät sonen fara ensam försvarade han sig med att han i alla fall följde Dan till järnvägsstationen i Grängesberg.
Vissa dagar fordrade fadern att hela familjen skulle tala engelska i förebyggande syfte.
Sonen Gustaf vägrade, men det visade sig så småningom att han var den ende som kom att flytta till Amerika.

Dan tog sig över Atlanten och fungerade ofta som tolk på resan, eftersom hans språkkunskaper var goda. Väl framme motsvarade inte landet förväntningarna, varför Dan kallades hem.

Adolf fick så småningom sluta som skollärare eftersom han inte hade behörighet och familjen tvangs att flytta. Vid det nya bostället kom Dan i kontakt med kolare, bl.a. en man som kallades Vargfors Fredrik. Denna man skrattade alltid när han sagt något, även om det inte var roligt. När han fick höra att hans stuga brunnit ner sa han:” Då fick vägglössen på fan!” och så skrattade han.

23 år gammal flyttade Dan med sin familj till den stuga han döpte till Luosastugan. Den ligger vid Luosaberget och namnet ska på en dialekt från Savolaks betyda litet vatten eller pöl.

Adolf blev skomakare och bokbindare och Dan försökte sig på ett otal olika yrken. Han prövade dikesgrävning, sedan började han som försäljare för Eskilstuna smide, men slutade med motiveringen att:” Inte kan man sälja knivar till trevligt folk”.

Han arbetade som lärare och s.k. hjälprullare på Kvarnsvedens papperbruk, ett arbete som inte varade mer än 36 timmar.
Efter en sejour som ombudsman för Templarorden bestämde sig Dan för att börja skriva på allvar och han hyrde ett rum i Ludvika där han kunde få vara ifred, stugan var ju oftast full av familjemedlemmar, vänner och annat löst folk. Han skrev under denna period ”Kolarhistorier” och arvodet var 10 öre/bok

Efter två brutna förlovningar träffade Dan lärarinnan Olga Turesson som kom att bli hans hustru. Folk beskyllde honom för att ha gift sig för att bli försörjd och detta tog han hårt.
Eftersom han nu hade hustru och ett barn på väg beslöt han att fara till Stockholm för att söka arbete vid någon större drake. En vän hade erbjudit honom övernattning, men Dan ville inte tränga sig på utan tog i stället in på ett sjabbigt hotell. Där hade man sanerat rummen från vägglöss och i två rum hade man ännu inte tagit bort de giftiga tapeterna..
Dan sov i ett av dessa rum och avled 16 september 1920, 32 år gammal. 6 månader senare föddes hans dotter.

Brita Holvid Fastlund
Foto Brita Holvid Fastlund, "Orgel i Luosastugan" och "Luosastugan".