Ett märkligt konstnärsöde

En morgon i veckan, blev jag påmind om en av mina favoritkonstnärer. Jag lyssnade på SR:s Kulturnyheter och Kerstin Berggren berättade om den italienske barockkonstnären Caravaggio. I Rom finns nu 24 av hans målningar till beskådande och köerna ringlar långa utanför Scudere del Quirinale i centrala staden.
Caravaggio hette egentligen Michelangelo Merisi, men kallades Caravaggio efter den by han kom ifrån. Han föddes 1573 och blev blott 37 år gammal.
Hans liv var kaotiskt, han fick rykte om sig att vara grälsjuk och våldsam, och han hamnade ofta i slagsmål med dueller. Alltså var han ofta i klammeri med rättvisan.
Till slut gjorde han sig omöjlig och i ett bråk slog han ihjäl en motståndare.
Han dömdes till döden och flydde från Rom. Han längtade ständigt tillbaka dit och hans resterande liv blev ett konstant kringflackande.
Han försökte, med hjälp av inflytelserika personer, bli benådad av påven och få rätten att återvända till Rom.
1610 fick han veta att han skulle bli benådad och begav sig till Rom sjövägen. När båten lade till vid en närliggande hamn, uppstod ett missförstånd och Caravaggio blev fängslad och kastad i fängelse. Han insjuknade i cellen och när han sjuk och febrig släpptes efter två dagar, var han akterseglad. Några dagar senare dog han under oklara omständigheter. Teorier säger att han avled av lunginflammation, eller malaria. Somliga tror att han blev mördad. Tragiskt nog fick han aldrig veta att påven Paulus V till slut hade benådat honom, budet kom tre dagar efter hans död.

Hans måleri mottogs med blandade känslor. Målningarna var naturalistiska och väckte både bestörtning och prästerskapet tyckte att en del av hans målningar var vulgära, eftersom de ansågs innehålla en erotisk och homosexuell laddning. Hans målningar blev dock kända vida omkring och han blev en efterfrågad konstnär. Han använde ofta modeller, som han plockade in direkt från gatan, och det var inte vanligt vid den här tiden.

För mig är målningarna fascinerande i sin kontrastrikedom och sitt stämningsfulla berättande. Som ung betraktade jag målningarna med skräckblandad förtjusning, för vissa av dem skildrar bibliska hemskheter, men i ett teatraliskt spännande ljus, som verkligen satte min fantasi i rörelse.
Brita Holtvid Fastlund