Hallå där..........

Jonas Asp som vikarierat på Mora Kulturhus och bibliotek denna sommar

FAKTARUTA
Namn: Jonas Asp
Född: 1986
Bor: Borås
Familj: Flickvännen Ti + ett gäng husdjur
Intressen: Kultur i allmänhet, musik i synnerhet (jag både spelar och lyssnar hängivet)
Yrke: Bibliotekarie
Dolda talanger: Jag är grym på den där årtals-film-frågan i ”På spåret”. Jag drar i bromsen efter 5 sek och skriker ”1964!”
Läser just nu: Inget land för intellektuella: 68-rörelsen och svenska vänsterintellektuella – Jens Ljungren (Lånad på Mora folkbibliotek)
Lyssnar på: the Incredible string band – the Hangman´s beautiful daughter http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=10:hjfpxqt5ld0e
Dricker: Vitt vin
Äter: Pasta eller husmanskost
Framtidsplaner: Jobba på bibliotek, ägna mig åt musik på lediga stunder och spara till en resa.

¤ Vad har lockat dig till bibliotekarieyrket?

"Dels så är jag mycket kulturintresserad och dels så lockas jag av servicedelen av yrket. Då jag tidigare jobbade på en bensinstation så insåg jag att jag även i framtiden ville ha ett jobb där jag fick möta, hjälpa och serva människor på något vis. I grunden ligger även sorts ideologisk motivation då jag anser att biblioteket är en unik och viktigt institution i det demokratiska samhället. Att arbeta med och utveckla en organisation som på kravlösa och icke-kommerisella grunder ämnar förmedla information, kunskap och kultur till människor tilltalar mig verkligen. Jag vill jobba med något som känns rätt och meningsfullt".

¤ Upplever du, att du är en ”könsbrytare” som bryter mot traditionella uppfattningar om kön
och genus genom att arbeta i en starkt kvinnodominerad bransch?

"Än så länge har jag inte känt av eller tänkt så mycket på genusperspektivet. På utbildningen var könsfördelningen ganska jämställd (ungefär 30% män) och förhoppningsvis kommer yrkeskåren bli mer och mer uppblandad och heterogen framöver. Jag känner mig faktiskt inte alls som en ”könsbrytare” och trots att folk som jag pratar med ofta ”fiskar efter” detta då mitt yrkesval diskuteras så har jag inga särskilda känslor kring ämnet. Och om det menas att jag som man skall komma in med mitt ”manliga perspektiv” på saker och ting så känns det bara fånigt. Jag är sannerligen inte särskilt traditionellt manlig eller macho om det är sådant som fältet anses behöva. Sett ur ett större perspektiv anser jag emellertid att det är ytterst angeläget att yrken som traditionellt är kopplade till det ena eller andra könet (eller andra särskilda demografiska variabler) blandas upp och att mångfalden i samhället också blir till mångfald på arbetsplatsen. Detta gäller inte minst situationen på folkbiblioteken. Den grundläggande folkbiblioteks-idén kan endast realiseras fullt ut då bibliotekariekåren uppvisar samma demografiska mångfald som den befolkning de ämnar serva".

¤ Vad är det bästa med folkbiblioteket i Mora?

"Som besökare/låntagare: Det trevliga intrycket. Det är en fin och inspirerande miljö. Kulturhusmodellen med kombinationen av olika verksamheter är lyckad. Intressant skyltning och ett bra bestånd. Bibliotekets uppdelning på två våningar och i flera rum ger en känsla av att det är stort och rikt och att man kan dra sig undan till något hörn och läsa/slappa i lugn och ro.
Som sommarvikarierande bibliotekarie: De trevliga och duktiga kollegerna".

¤ Häromdagen läste du en av de mest obehagliga noveller vi hittills hört inom ramen för
VECKANS NOVELL på Mora kulturhus. Varför valde du just Martin Engbergs
Spegelbilder som kvicksilver?

"För det första tyckte jag att det var lämpligt att välja en skräcknovell med tanke på den stora betydelse som just novellformen haft för skräcklitteraturen historiskt sett och hur skräck berättelsen i sin tur populariserat novellen som litterär uttrycksform. Redan tidigt på 1800-talet var den gotiska skräckromanen en urvattnad och stagnerad genre som hade börja parodisera sig själv. Räddningen kom först med de nya skräckförfattarna, så som Edgar Allan Poe och H.P Lovecraft (för att nämna de mest berömda) som vitaliserade skräcklitteraturen och blåste nytt liv i genren genom att helt fokusera på att skriva noveller. Dessa mästares novellsamlingar är oerhört populära än idag och novelltraditionen inom skräcklitteraturen levde onekligen vidare då så gott som varje aspirerande skräckförfattare under 1900-talet släppte novellsamlingar och då inte minst Stephen King som har prånglat ut ett otal sådana. Det tog inte långt tid innan vårt svenska stjärnskott på den mörka skräckhimmelen, John Ajvide Lindquist även han släppte sin novellsamling (Pappersväggar 2006) och ännu ett exempel är då slutligen Martin Engbergs debutbok ”Tecknen runt huset” från 2006 som mycket riktigt även den är en novellsamling. Det verkar som om skräckberättelsen är extra lämpad för och slagkraftig i det korta formatet. I alla tider har det berättats (korta) spökhistorier vid lägereldarna och det tycks som om både författaren och läsaren attraheras av den där snabba, flyktiga och skonigslösa konfrontationen med mörkret som en riktigt bra skräcknovell resulterar i. Anledningen till att jag valde just ”Spegelbilder som kvicksilver” var att jag ville uppmärksamma något svenskt, okänt och relativt nyskrivet men som ändå bygger vidare på en intressant tradition. Sedan var den lagom lång också. Samlingen som jag hämtade novellen ur representerar även den ”bortglömda novellsamlingen” på det viset att den inte har lånats ut en enda gång sedan den köptes in på Mora bibliotek 2006".

Berättat för Imola Mokos
Foto Anneli Larsson