Bibliotek & sånt

Nya tider..

2011-02-22T11:28:00.001+01:00

Från och med nästa vecka, måndag den 28 februari, kommer boktips, nyheter, artiklar, recensioner - ja allt som kan rymmas i en biblioteksblogg -
att hamna på vår nya hemsida. Adressen till den nya sidan kommer att vara http://bibliotek.mora.se./

Den nya sidan kommer förstås också att nås via Mora kommuns sida som vanligt.
Från och med nästa vecka kommer du att förutom att söka böcker på bibliotekets sida kunna sätta betyg på det du lånat, skriva egna omdömen, titta på topplistor och leta bland våra bästa tips.
Kanske har du ett bra tips på en tidning eller film som borde finnas på biblioteket?
Fyll i ett av de formulär som finns på sidan!

Vi som arbetat med bloggen tackar för oss och kommer att vara med i den nya biblioteksbloggen.
En blogg där fler kan vara aktiva, så hoppas att ni som läst den här sidan även följer med oss mot "nya tider och nya inlägg".
På återhörande

Bilden är från skolbiblioteket på Havdhem,Gotland.

Yvonne Haag med kollegor

Stefan Sundström: Stefans lilla gröna - en handbok i utanförskap

2011-02-14T11:45:00.000+01:00

Kan en bok om kompostering och syrad mört locka till gapskratt? Allt är möjligt för Stefans lilla gröna!

Det här är läsning att bli glad och inspireras av. Den lilla gröna är en odlingshandbok, men också en receptsamling, fotobok och en bok om livsfilosofi på samma gång.

Vi får följa sångaren och musikern Stefan Sundström när han gräver i sin trädgård, fiskar, föder upp får och lagar mat tillsammans med familj och vänner. Det ekologiska helhetstänkandet finns med överallt och förmedlas på ett väldigt roligt och opretentiöst sätt.

Vi får lära oss om lättodlade grönsaker och hur det går till att odla dem utan att behöva rensa ogräs, om att framställa sitt eget snus, hur man kan hålla en flock hushållshöns och om allt gott man kan göra av mört och annan skräpfisk. Det handlar om att leva enkelt, njuta av livet men också glädjen i att kunna sticka ett långfinger i ansiktet på den konsumtionskultur som säger att allt vi äter och använder måste komma från ett köpcentrum.

Visst är det enkelt och ger prydliga resultat att köpa nya raka brädor till sina odlingsbäddar, eller speciella glasburkar till de syrade grönsakerna, skriver Stefan Sundström, men den som känner för det kan komma långt med material man hittar hemma eller plockar ur en container.

Det är inte så noga!

Just det synsättet gör att jag tror att det här är en perfekt bok att sätta i händerna på en ung människa. En miljöintresserad person som vill göra något konkret, men inte har mycket pengar på fickan eller ork att läsa någon tegelsten om trädgårdsskötselns alla finesser.

Bilderna i boken är dessutom helt underbara, det är en fotograf som heter Jeanette Andersson,som följt Stefan Sundström runt när han gräver i komposten och matar hönor i sin kavaj och skinnbyxor, eller poserar bland sina prunkande tobaksblad i en trasig morgonrock.

Sonja Viklund

På gång......

2011-02-04T10:42:00.001+01:00

Det händer mycket i Mora det närmaste tiden. Nu i helgen är det invigning av Rosa Huset - ungdomens kulturhus kl 14.00. Renovering, montering, arbetsgruppsmöten mellan alla inblandade där ungdomarna själva har tagit stort ansvar, har pågått hela hösten och nu äntligen står det klart. Varmt Välkomna!

Nästa vecka är det dags för en av årets höjdpunkter nämligen Vinterfest. Konstnärlig ledare är Martin Fröst och projektledare Anna Söderbäck. Årets Vinterfest som invigs den 10/2 är den sjätte upplagan och värdkommunerna är Mora, Orsa och Älvdalen. För att se hela programmet följ gärna länken.

Program finns även att hämta på Mora kulturhus/bibliotek.

För de yngre finns "Lilla Vinterfest - det blåser i mitt öra". Konsert med Sara Edwardsson, känd från barnprogram på tv och tillsammans med Dala Sinfoniettans blåsensemble på Class Gym, Mora kl 13.00. Speciellt för de små serveras Vinterfestglass efter konsert.

Vi vill också passa på och hälsa vår nya bibliotekschef, Sonja Viklund välkommen!

Kvinnorna kring Fröding

2011-01-31T16:37:00.000+01:00

Skalden Gustaf Fröding, 1860 – 1911, omgavs hela livet av en mängd kvinnor, detta berättade Viola Johansson för en stor skara intresserade åhörare på torsdagskvällen på Mora Kulturhus.

Förutom hans mor Emilia hade han fyra systrar, där fanns mormor och mostrar, farmor och fastrar, sköterskor, medpatienter och många andra.

Han var och förblev en mycket opraktisk man med stora svårigheter att hantera pengar.
Modern Emilia, dotter till biskop Agardh, fick möjlighet att studera, vilket var ovanligt på den tiden. Hon hade ett litterärt intresse och skrev själv dikter, gärna inspirerade av Anna-Maria Lenngren.

Emilia träffade Ferdinand Fröding, son till en brukspatron. Tycke uppstod och de gifte sig. Äktenskapet var till en börja mycket lyckligt, men Ferdinand blev under årens lopp inåtvänd och drabbades av religiösa grubblerier. Inte blev det bättre av att han inte lyckades axla sin faders ansvar för bruken. Han flydde, bort från hem och barn, till utlandet. Emilia blev lämnad ensam med ansvar för familjen, både ekonomiskt och praktiskt. Hon var helt ensam då Gustaf föddes och drabbades av amningspsykos, vilket ledde till att hon skickades till hälsohem i Danmark. Gustaf lämnades bort och han fick inte den kärlek och moderliga närhet som ett litet barn behöver.
Dock försökte hon ge honom dessa omsorger senare i livet. Hon sålde sina kläder, smycken och målningar för att stötta Gustaf ekonomiskt. Hon bodde under många år tillsammans med Gustaf och stöttade och hjälpte honom att få färdigt sina diktsamlingar. Hennes sista år blev sorgliga, då hon tvingade flytta runt till olika orter. Hon togs cancersjuk in på ett vilohem i Eksjö, där hon avled alldeles ensam.

Gustafs 5 år äldre syster Cecilia, var ett fantasifullt och kreativt barn, som gärna bestämde över sina syskon. Hon reste mycket och hade kontakt med många utländska konstnärer. Hon träffade en man under en vistelse i Tyskland och förlovade sig, men på grund av hennes omsorger om Gustaf och hans behov, rann hennes tankar på giftermål ut i sanden. Cecilia tvivlade aldrig på Gustafs begåvning och hon gav honom råd och kritik.
Gustaf hade, under sina studier i Uppsala lagt grunden till sin alkoholism. Han var också mycket vidlyftig med lån till sina många kamrater, och höll sällan reda på vem som var skyldig honom pengar.
Cecilia förmådde honom att dricka mindre, att vara mer aktsam med slantarna samt att hålla sig från fala kvinnor.

År 1900 blev Gustaf omyndigförklarad och ställdes under förmyndare. Han lades in på avvänjningskliniker, hospital och anstalter och det var under dessa perioder han fick saker ur händerna. Cecilia avled 1914.
Syster Matilda, endast 11 månader äldre än Gustaf, var ett vilt och busigt barn. Hon växte upp till en manhaftig kvinna, köpte sig gården Slorudsborg och drev där ett lantbruk, mycket på egen hand. Hon spelade fiol och dragspel och ordnade, till Gustafs glädje, gärna dans där.

Gustaf tillbringade långa perioder tillsammans med Matilda på Slorudsborg och trivdes förträffligt. Där kom han i kontakt med ”vanligt folk”.
Matilda hade en ögonskada som orsakade henne smärta. Hon blev ordinerad morfin, men det slutade med att hon blev morfinist. Hon sålde gården och flyttade till Oslo, där hon köpte ett hotell. Men hennes ork räckte inte till och hon lades in för avvänjning i Lillehammer.
Under sin vistelse där började även hon skriva dikter, vilka hon fick publicerade. Hon dog 1917.

Lillasyster Hedda var en ordningssam och noggrann kvinna, som blev banktjänsteman i Göteborg. Hon hade ett enormt kontrollbehov och kunde räkna bankens pengar om och om igen. Hon skickade pengar till Gustaf när hon fick något över. Hon var den syster som levde längst. Hon avled 1951, 88 år gammal.
Alla Gustafs systrar förblev ogifta, och ägnade sina liv åt att hjälpa broder, och efter hans död fick de fyrtio tusen kronor var.

Major Alstermark på Berga hade 5 döttrar. Hildegard var speciell och Gustaf förälskade sig i henne. Han friade till henne genom att skriva ett brev och berätta om sina mindre bra egenskaper, för att hon skulle få reda på hurdan han ansåg sig vara. Hon tog inte detta frieri på allvar och svarade därför inte.

Gustaf hade ett dåligt självförtroende och det blev inte bättre av att han var omgiven av starka kvinnor. Han satte kvinnorna på piedestal och såg upp till dem, även prostituerade.
I Uppsala träffade Gustaf Fina Ankarberg som drev ett värdshus och bordell i Svartbäcken.
Där höll Gustaf, studenter och andra herrar gärna till. När Fina blev gravid och födde en dotter, föreslog Gustaf att alla skulle ta ett gemensamt ansvar för flickebarnet, eftersom faderskapet var omöjligt att fastställa.

Cecilia ordnade 1906, så att den 27-åriga sköterskan Signe Trotzig anställdes för att hjälpa Gustaf. Hon blev kvar i tjänst hos honom fram till hans död 1911. Hon ordnade så att han fick besök av sina vänner, gjorde utflykter, och såg till att han fick god mat. Signe såg upp till Gustaf och tyckte han var en vänlig och omtänksam man. Han skrev i sitt testamente att Signe skulle få 2000 kronor om året, men förmyndaren ändrade detta till en engångssumma på 10000 kronor. Detta förlorade Signe på eftersom hon levde till 1932.

Bilden föreställer Gustaf Fröding och Signe Trotzig

Brita Holvid Fastlund

So cold the river..

2011-01-19T13:49:00.000+01:00

av Michael Koryta .

En märklig flaska med uråldrigt mineralvatten som aldrig borde ha öppnats står i fokus för den här moderna spökhistorien.

Michael Koryta är en ny amerikansk thrillerförfattare som inte är rädd för att använda det övernaturliga i sina böcker. Alla som slukat Stephen Kings böcker borde tycka om Koryta, men också de som kanske tycker att Stephen King tar ut svängarna lite för mycket kan nog trivas med den mer återhållna stilen.

Den misslyckade filmregissören Eric Shaw hankar sig fram på att göra minidokumentärer om avlidna personer, på beställning av deras släktingar. En dag blir han erbjuden en stor summa pengar för att göra en film om en person, den mystiske miljonären Campbell Bradford som ligger på sin dödsbädd. Miljonärens familj känner inte till något om den gamle mannens historia, förutom att han kommer från en ort som heter West Baden och att en flaska mineralvatten är det enda han har med sig från sin hemort. En flaska som alltid är iskall, oavsett temperaturen runt omkring…

Bokens West Baden finns faktiskt på riktigt, och det är väl värt att titta på bilderna från det fantastiska hotellet där mycket av handlingen utspelar sig. Ett riktigt arkitektoniskt mästerverk från förra seklet som ser ut att höra hemma i Wien, inte i en småstad i Indiana. http://www.frenchlick.com/hotels/westBaden/index.jsp

Apropå småstäder är det inte bara skräcken och det övernaturliga som för tankarna till Stephen King. Michael Koryta skildrar omsorgsfullt, ja nästan kärleksfullt, innevånarna i det lilla samhället West Baden och tar sig tid att göra dem levande på samma sätt som King skämt bort sina trogna läsare med.

Sonja Viklund

"Vinter på Island" - utställning på Mora kulturhus

2011-01-11T15:15:00.000+01:00

Utställningen ”Vinter på Island” är en poetisk betraktelse av Island som konstnären Gudlaugur Bjarnason lämnade för 20 år sedan. Avståndet gör att han vid varje återbesök upplever sig ha en skarpare syn på sitt hemlands natur.

I utställningen förenas foto och skulptur i en pågående process hos konstnären som vittnar om Islands skönhet, om hans egen beundran för naturen och även om hans hemlängtan. Vare sig uttrycket är foto, skulptur eller teckning, är temat detsamma; ljus i naturen och allt som speglas i ljuset eller skyms i skuggan.

Gudlaugurs arbetsätt kännetecknas av ett konsekvent samlande av sina iakttagelser i text och foto, vilket blir till ett arkiv, en bank. Det är på det viset även ”Vinter på Island” började. 2008 förde han anteckningar i dagboksform och fotograferade förändringar i den isländska vintern. Han visade sina iakttagelser för dottern Ingibjörg som är musiker. Under samtalets gång växte idén fram till en utställning som utmynnade i ett samarbete: Ingibjörg Gudlaugsdottir har gjort om Gudlaugurs text till diktform och utifrån dikten komponerat musikstycket ”Vinter” som uruppfördes på vernissage här i Mora i tolkning av isländska ensemblen KATLA.

VINTER – DIKT

Gryningen var blygrå
sval vind blåste marken.
Snöflingor föll på den snö
som redan låg på marken
och det blåa
morgonljuset här på Island
fängslar mig
det är klarare
ljuset färdas mycket långsammare
genom tiden
och verkar ha
flera
djupare
mellantoner.

Guðlaugur Bjarnason är född på Island 1949. Efter studier vid konsthögskolan i Reykjavik fortsatte han studera konst i Edinburgh och därefter fyra år på Konstakademin i Düsseldorf.

Han har haft flera egna utställningar runtom i Europa och deltagit i samlingsutställningar. En gång tidigare har han ställt ut i Sverige utanför Kalmar, på Alsjöholms mejeri där hans arbetsmaterial var smör. I bitar av smör skrev han svenska ordspråk som t ex ”det säljer jag inte för allt smör i Småland” som han sedan fotograferade och gjorde böcker av som också såg ut som smör.

Imola Mokos

Att fira jul

2011-01-05T09:23:00.000+01:00

Julen 2010 är över. Trettondagsafton är i antågande. Det finns väl ingen annan högtid som är så traditionsrik som julen, och traditionerna skiftar i olika familjer och släkter.

I vår familj börjar julaftonen med risgrynsgröt. Något som ibland gör tillfälliga gäster lite förskräckta är det obligatoriska grötrimmet. Inget rim = ingen gröt. Nu gäller det hela verkligen grötrim och inga stora poetiska epos. Vanligaste rimorden torde vara ”gröt”, ”söt” eller ”nöt”.

Den som får mandeln döljer detta så länge som möjligt, för att förhoppningsvis få andra att äta ytterligare en portion i jakten på nöten. Den lycklige upphittaren får sedan ”mandelgåvan”, någon småsak, som brukar hänga i lampan över grötbordet. I år var det två småfåglar, gjorda av papier maché och iklädda halsdukar och skridskor.

Julaftonen fortskrider med att vi pratar en stund i väntan på ”Kalle Anka”. Då infaller husmoderns andra tjänstgöring i köket. Sedan alla bänkat sig framför TV:n och fått en skvätt glögg, går hon ut i köket och börjar förberedelserna för det som ska bli den stora julmiddagen.

Rätternas antal överstiger absolut inte de som berättas om i ”Det stora taberaset i Katthult” men vissa maträtter är ett ”måste”. Det ska t.ex.vara skinka, rödkål, köttbullar, revbensspjäll, några sillsorter och absolut en hel Cheddarost, för att nämna några.

Som en försynens skickelse är maten serverad då Kalle Anka är slut och alla låter sig väl smaka, och det som vi inte tar taberas på då, vet vi att vi får fortsätta att äta av de kommande dagarna.

Det dröjer inte länge förrän det hörs röster:” Titta, tomten kommer!” Och när vi tittar ut genom de rimfrostiga rutorna ser vi en liten figur med lykta i handen och säck på ryggen, mödosamt pulsa fram i snön. Det är verkligen tomten! De yngsta barnbarnen ropar av förtjusning, och föräldrarna ler och myser, medan de äldsta torkar en glädje tår ur ögonvrån.

När tomten sett till att var och en fått en julklapp, tackar han för sig, ursäktar sig och säger att han har många flera julklappar att dela ut och beger sig ut i vintermörkret.

Vi bänkar oss runt salsbordet och så börjar julklappsutdelningen. Det brukar vara en ganska långdragen, men långt ifrån tråkig historia. Det blir skratt och fniss, eftersom alla klappar försetts med verser, underfundiga, lustiga eller bara förvillande.

Julaftonskvällen går mot sitt slut och vi lyssnar till musik och känner hur vi trivs tillsammans
På juldagens morgon visar det sig att tomten, liksom alla tidigare år, lagt en liten slant i vars och ens ytterskor, en guldpeng, eller två.

Kanske är det så att vi skapar traditioner för att känna trygghet i en orolig värld. Och vi för dem vidare till barn och barnbarn. Att ändra i de återkommande rutinerna är inte populärt, för det finns väl inga som är så traditionsbundna som barnen!

Av Brita Holvid Fastlund

Nu är det jul......

2010-12-23T09:00:00.001+01:00

och vi har fått så mycket snö!
Häromkvällen åkte jag skidor i månsken och runtomkring stod alla träden och höll hov, tyngda av snö. Det knirrade under skidorna och jag kunde i min fantasi både se tomtar och småfolk.
En bok jag tänker på när det blir jul är "Tomten" skriven av Viktor Rydberg, en riktig klassiker. Vackert illustrerad av Harald Wiberg.
Här följer sista versen av berättelsen och med den vill jag och mina kollegor önska er alla en riktigt

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård, fott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken."
ur Tomten av Viktor Rydberg

Bok-konst

2010-12-22T09:00:00.001+01:00

Lördagen den 4 december samlades några människor, en vagn med gamla böcker och en osalig mängd knivar, pappersbitar, tygstycken, limtuber, bokmärken och en massa annat småplock till några roliga timmar i Vasasalen på kulturhuset. Det skulle bli bok-konst!

Att göra om en gammal bok till något annat är ett projekt som inte kräver så mycket annat än fantasi och experimentlusta – och en kasserad bok förstås. Den som googlar efter ”altered books” kan hitta länkar till massor av sidor där böcker fått bli allt från statyer till lampor till fotoramar. En gammal bok kan också bli en ny bok, med övermålade sidor och ny text och bilder ovanpå den gamla.

Visst kan det låta respektlöst att ge sig på böcker på det här sättet, skära sidorna i strimlor och borra hål i pärmarna. Men det många som besöker ett bibliotek eller en bokhandel inte tänker på är att många böcker tyvärr inte åldras särskilt värdigt. Alla böcker hittar inte läsare, utan måste gallras ut efter att ha stått olästa på hyllan i några år. Eller så ersätts den gamla nötta boken med sprucken pärm med en nytryckt upplaga. Att återvinna papperet i boken är inte så lätt. För att kunna göra det till returpapper bör sidorna egentligen skäras loss från pärmen. Ofta blir hela boken istället brännbart avfall.

Att ge boken ett nytt liv genom att göra om den till konst eller en hemmagjord present är alltså ingen dum idé, även om själva processen kan se hårdhänt ut. Så här fina blev några av resultaten av vår halvdag med bokkonst. Blir du själv sugen på att experimentera så håll gärna utskick på kulturhusets kalendarium. Vi hoppas kunna återkomma med en ny workshop under våren.
Välkommen!

Hallå där..........

2010-12-16T09:00:00.001+01:00

Jakob Aronson, elev på S:t Mikaelskolan, barn och fritidsprogrammet
I fyra veckor praktiserar du på Mora kulturhus. Vad är det bästa och vad är mindre bra med din praktikplats?

Det bästa med att göra praktik på Mora kulturhus är jobbarkollegorna. Det finns alltid ett glatt humör här. Mindre bra är att de fyra veckorna gick så snabbt..

Du är en aktiv idrottsman som nyligen avancerat till SM-slutspel i innebandy. Vad är hemligheten bakom denna framgång?

Laget! Vi har en bred trupp med många skickliga spelare. Vi har inte bara en som kan avgöra matchen utan varje spelare i laget kan bli match vinnare. Vi spelar med ett stort självförtroende och alla sliter för laget. Och måste självklart nämna vår coach som även tränar oss alla i laget på innebandygymnasiet St. Mikaelskolan. Han är bra på att motivera alla spelare och får oss att spela en rolig innebandy som är mycket publikvänlig.

Till våren tar du studenten. Vad händer sen?

Det är den stora fråga man går runt och grubblar på. Jag ändrar mig nästan varje dag. Men just tror jag att jag vill plugga vidare på Östersunds universitet som sjuksköterska. Jag är inte helt säker om jag gör vill söka vidare på en gång efter studenten eller jobba ihop lite pengar ett år innan. Helst vill jag nog ut på en gång för att flytta hemifrån och prova mina egna ben.

FAKTARUTA

Namn: Jakob Aronson
Född: 1992
Bor: Mora, Hånåkni
Studier: Barn och fritidsprogrammet och innebandygymnasiet på St. Mikaelskolan
Familj: Mamma, pappa, sex syskon och en katt
Intressen: Vänner, innebandy flickvän
Något inte många vet om dig: Har länge velat bli kock
Musik: Alternativ rock
Film: Action äventyr
Äter: Nästan allt
Hissar: Sommar
Dissar: Vinter

Berättat för Imola Mokos

Landet utanför av Kristina Mattsson

2010-12-09T09:00:00.001+01:00

Hur gick det med slagordet Hela Sverige ska leva? Journalisten Kristina Mattsson har gjort en resa i den svenska glesbygden. Det här är en välkommen bok, om ett ämne som knappt får plats i medierna men berör många.

Utgångspunkten för Kristina Mattsson är det historiska årtalet 2008, då det för första gången i mänsklighetens historia bodde fler människor i storstäder än på landsbygden. Enligt de flesta framtidsscenarier vi brukar få läsa finns det inget som kan hindra utvecklingen. 2000-talet kommer att innebära att världens största städer växer sig ännu större, och det är i utvecklingsländerna de största förändringarna kommer att ske.

Om storstäderna blir större kommer det förstås att få till konsekvens att många mindre orter inte bara minskar sitt innevånarantal, utan helt dör ut. Kristina Mattsson har rest runt i ”landet utanför” och intervjuat människor i svenska landsortskommuner där andelen äldre människor redan nu är mycket hög. Bland de orter hon besökt finns Hammarstrand, Filipstad, Österfärnebo och Dorotea, orter vi sällan får höra talas om i media och som också verkar ha blivit övergivna av rikspolitiken. Det är upp till kommuninnevånarna själva att vända utvecklingen. Ibland lyckas det, och vi får exempel på små orter som blomstrar samtidigt som grannbyn går på knäna. Det verkar inte finnas något framgångsrecept som alla kan kopiera, men utan eldsjälar och ett genuint engagemang från dem som bor i en by eller i en kommun är det svårt att skapa långsiktig stabilitet.

För alla i vårt land som kommer från en mindre stad eller by, eller har kopplingar till en, är det här en skön bok att läsa. Det känns bra att någon har satt fokus på den värld som många av oss känner till, ja rent av brinner för.
Samtidigt är det tydligt i ”Landet utanför” att de innevånare som finns utanför storstäderna blivit allt mer ointressanta för de svenska politikerna. Vårt grannland Norge har valt ett annat tänkande när det gäller att tilldela resurser – och i förlängningen självkänsla – till kommuner utanför storstadsregionerna.
Kristina Mattsson ger en väldigt träffsäker bild av dagens Sverige bortom köpcentrum, höghus och motorvägar. Det enda jag reagerar något mot är hennes skiss av hur framtiden för landsbygden kan komma att te sig. Hon snuddar kort vid att klimatförändringar och en allt intensivare konkurrens om energikällor kan få konsekvenser för var vi väljer att bosätta oss. I slutändan verkar hon mena att vår längtan till storstaden är en trend som är svår att hejda. Frågan jag ställer mig är om vi inte kommer att upptäcka att högre kostnader för transporter och energi påverkar vårt sätt att leva och bo mycket mer än vi tror.

Sonja Viklund

Hallå där..........

2010-12-03T09:00:00.000+01:00

Niklas Krog,
författare till många barn-och ungdomsböcker, aktuell med bland annat böckerna om "Turk och Ayla"
http://www.niklaskrog.nu/.

Vem är du?

Namn: Niklas Krog
Född: År 1965, i Lund.
Bor: Stockholm
Familj: Gift med min ungdomskärlek Elisabeth, tillsammans har vi barnen Max och Johanna.
Intressen: Böcker, sport & träning, dataspel och ... Tiden räcker inte till!
Yrke: Författare, men jag brukar kalla mig dagdrömmare. Det är närmare sanningen.
Dolda talanger: Squash. En sport jag önskar att jag hade upptäckt när jag var yngre.
Läser just nu: Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld. En skruvad och underbart underhållande bok.
Lyssnar på: Massor. Skulle kunna skriva en låtslista lång som en toarulle, men de senaste fynden är Dansa din djävul (Petters version av DiLevas klassiker), Mikrofonkåt (Septembers version av Petters klassiker), Only Girl (Rhianna). Men också Beloved, VNV Nation, en bombastisk pekoral som jag alltid återvänder till.
Dricker: Pepsi Max.
Äter: Min frus laxsoppa.
Framtidsplaner: Skriva färdigt en våldsam korstågsroman som jag har hållit på med sedan i våras. Blir den lika bra som jag inbillar mig blir den alldeles överjävlig. Men jag kan ha fel. Sedan ska jag kanske skriva mer om Turk och Ayla. (Tredje boken om dem är klar och kommer våren 2011.) Eller något helt annat. Livet är fullt av roligt. :)

Hur ser du på ungdomars läsning?

Tydligen finns det siffror som visar att 75 procent av alla tioåringar läser böcker, medan endast 37 procent av alla femtonåringar gör det. Siffror som är en liten aning skrämmande, inte minst för oss som skriver böcker för femtonåringar.
Skolorna lyckas alltså alldeles utmärkt med att visa tioåringar hur kul det kan vara att läsa böcker. Men av någon anledning dör intresset några år senare. Hur kommer det sig?
Jag tror att förklaringen är enkel. För en femtonåring finns oceaner av lättillgänglig förströelse i form av Facebook, Playstation, Twitter, YouTube, X-Box, Wii, dataspel och horder av bloggar. Sorglös underhållning som får timmarna att flyga i väg och vid en dator finns allt på ett musklicks avstånd.
Jag har själv lagt tusentals timmar på dataspel. När min son Max föddes fick han stanna kvar på sjukhuset några dagar. Samtidigt kom det ett nytt datorspel som jag inte kunde låta bli: http://en.wikipedia.org/wiki/Master_of_Orion
Jag spelade nästan dygnet runt, så att ögonen grusade igen och jag fick tvinga mig själv att äta och dricka. Ett spelande som bara avbröts för korta besök på BB.

En bok kräver lite mer av sin läsare, framför allt har böcker en längre startsträcka. Det tar en stund innan fantasin är igång och boken vaknar till liv. (I bästa fall. Det finns böcker som aldrig vaknar.) Då är det enklare att klicka fram ett YouTube-klipp och få en upplevelse på en gång.
En tioåring har kanske samma tillgång till roligheter som en femtonåring, men är oftast inte lika självständig. Föräldrar lever närmare sina tioåringar och det är inte lika okej för en tioåring att barrikadera sig på sitt rum med datorn.

Vad kan vi göra åt det här?
Inte mycket. Tyvärr. Det går inte att beordra fram läslust, allra minst med femtonåringar. Och tvång har heller aldrig funkat. Låter det deprimerande? Det är deprimerande.
Men vi kan inte ge upp. Och oavsett hur mörkt det ser ut så är böcker inte chanslösa. Kom ihåg Harry Potter och Twilight, som drog som feberfrossor genom världens tonårsläsning. Rätt bok vid rätt tidpunkt och också femtonåringar kommer att läsa. Frågan är vem som ska skriva den.
Blir det jag – eller kanske du?

John Twelve Hawks

2010-11-26T09:00:00.002+01:00

skriver science fiction om en värld som är förvillande lik vår egen. Hans trilogi om Vandraren avslutades nyss med boken The Golden City. Missa inte litteraturens svar på The Matrix!

Vi lever i ett samhälle som nästan inte kan fungera utan elektroniska system och informationsteknikens alla redskap. Datorn och mobiltelefonen följer oss överallt och det mesta från ett inköp i butiken till att komma in genom en dörr ordnas med hjälp av ett kort. Övervakningskameror skapar trygghet i skolor och köpcentrum.

Kritiska röster frågar med jämna mellanrum om all denna elektroniska information som finns att hämta om oss inte kan missbrukas. I John Twelve Hawks trilogi om Vandraren (The Traveller) är alla informationssystem på väg att bli sammanlänkade. Människors aktiviteter kan kartläggas in i minsta detalj och övervakningskameror är utrustade med ett program som kan hitta enskilda ansikten i folkmassorna. Bakom informationssamhällets kulisser förbereder det världsomspännande Brödraskapet sig för att förverkliga sin vision – ett globalt fängelse där alla ständigt är övervakade och ”irrationellt beteende” utraderas.

Som i alla goda berättelser finns det dock några som kämpar emot. Vandrarna är människor som har förmågan att lämna sina fysiska kroppar och besöka andra världar. De är visionärer och andliga ledare som genom historien kämpat mot hierarkier och diktaturer. Vandrarna skyddas av Harlekiner, en sorts moderna samurajer som ständigt är stridsberedda.
Gabriel Corrigan är en Vandrare som levt på flykt från sina fiender hela sitt liv. De flesta Vandrarna har dödats av Brödraskapets prisjägare, och den som får i uppdrag att skydda honom är den unga Harlekinen Maya. Både huvudpersonerna och idévärlden i John Twelve Hawks böcker påminner mycket om filmerna om The Matrix. Det är omöjligt att inte tänka på alla halsbrytande scener i The Matrix när Maya kämpar mot Brödraskapets agenter både i vår värld och parallella dimensioner. Om man som jag gillar kvinnliga actionhjältar är det bara att njuta.

Den första delen av trilogin har översatts till svenska, men del två och tre finns än så länge bara på engelska. Det är också den första delen, som på svenska heter Vandraren, som är mest spännande, men när man läst den vill man absolut veta hur det ska gå!

Sonja Viklund

Framtidens bibliotek....

2010-11-23T11:19:00.001+01:00

diskuteras på olika håll och i DN måndag den 22 /11 skriver Siv Widerberg , barnboksförfattare och Stina Zethraeus om sin syn på vad som händer och sker.
Se http://www.dn.se/kultur-noje/bibblans-sjalsliga-svaltkost-1.1213604 .
SZ skriver bland annat att "Hyscha utan skam" - tystnad är en viktig del av bibliotekens identitet". Biblioteken har alltid varit betraktade som en tystnadens oas , representant för det vilsamma, kravlösa varat...
Kan biblioteken möta det idag med och samtidigt välkomna alla olika typer av låntagare?
Jag vill tro det, efter lång erfarenhet inom biblioteksvärlden känns den idag som mycket mer bemötande och välkomnade än för 10-15 år sedan. Jag vill ha barngrupper på biblioteken, jag vill förmedla läslust och jag vill att man ska kunna fika och koppla av, jag vill att man ska mötas av vänlig personal som tycker om sitt jobb och jag vill att man ska få upplevelser som också kan vara rofyllda.
Därför är det viktigt att diskutera bibliotekens framtid, arbetssätt, hur vi tillgodoser olika låntagares behov mm. För vad vore biblioteken utan låntagare!
Läs även Järfällas biblioteksblogg http://jarfallafolkbibliotek.blogspot.com/.

Apocalypto

2010-11-19T11:00:00.004+01:00

Mayariket håller på att falla i bitar och det ända sättet att rädda riket är genom offergåvor till gudarna.
Filmen börjar med att vi kastas in i en scen med ett par jägare ute på jakt. Efter den lyckade fångsten skrattar de och skojar med varandra. Skratten avbryts snabbt då skadade, blodiga och rädda människor från en annan by ber om lov att få passera, vilket de också får. De passerar och gör inget större väsen av sig. Hövdingens son Jaguar Paw fruktar vad som kan ha hänt denna by. Fadern förklarar för honom att han inte får vara rädd då rädsla är en sjukdom och han vill inte föra in denna till sin egen by. Under natten får han en mardröm: en man med ett hål i magen håller sitt hjärta i handen och viskar ”spring.”

Jaguar Paw vaknar kallsvettig precis innan hans by blir anfallen av män klädda i människoskallar. Han hinner precis gömma sin gravida fru och sin son i en klyfta i marken innan han och resten av byn blir tillfångatagna. Männen binder alla vuxna i byn för att kunna ta de med sig medans barnen blir lämnade i skogen. De förs till kärnan av Mayariket för att offras till gudarna. Jaguar Paw skonas tack vare en solförmörkelse, men direkt efter dödar han generalens son i självförsvar. Detta resulterar i en jaktkamp. Här tar jakten efter Jaguar Paw sin början…………….

Regissören Mel Gibson som även har regisserat filmer som ”The Passion of the Christ” och ”Braveheart” tycks ha våld som ett återkommande tema i de filmer han regisserar. Precis som i ”The Passion of the Christ”och ”Braveheart” har även denna film scener som kan upplevas obehagliga och rent av äckliga. Trots detta är ”Apocalypto” ett actionäventyr utan dess like. För mig är spänningen olidlig under hela Jaguar Paws resa där han måste göra allt för att undvika den jagande truppen som är hack i häl, samtidigt som han måste tillbaka till byn för att få upp sin gravida fru och sitt barn som är nerhissade i ett schakt.

Av mig får filmen ”Apocalypto” fem av fem dalahästar. Motiveringen är att filmen är välgjord, ger oss tittare möjlighet att leva oss in i Jaguar Paws karaktär och de situationer han hamnar i. Vi får chansen att lära känna karaktärerna på ett sätt som många andra actionfilmer inte brukar lyckas med, enligt mig. På filmfodralet står det att ”Apocalypto” är till från 15 år. Jag rekommenderar filmen inte till någon speciell målgrupp, den kan ses av alla som inte är rädda eller känsliga för blod. Och jag är nästan säker på att de som ser filmen kommer att fastna för den.

Jacob Aronson

Kulturfrukost

2010-11-17T11:06:00.000+01:00

"Vill man så kan man", årets Kulturpristagare Mats Hjelm berättade om sin långa erfarenhet inom kyrkbåtsrodden. Han levandegjorde en bit kulturhistoria som för många av oss som är inflyttade till bygden inte känner till. Mats berättade om tillkomsten av ämnet kyrkbåt, från fura till färdig båt, hur roddarna bör fördelas i båten för att få bästa styrfart - så att ingen kraft gick till spillo, de första tävlingarna. Mats vet vad han talar om och har varit med länge, suttit som ordförande i 26 år. Jag hoppas att han skriver ned det han vet och upplevt för det är viktig del av vår historia.

Ett småkryps liv

2010-11-10T09:00:00.018+01:00

hette filmen från 1998, som var en Disneyproduktion. Kanske har filmen påverkat för nu verkar småkrypen inte bara hamna bland faktaböckerna utan de har även tagit sig in bland bilderböckerna. Det kan var Spyflugan Astrids äventyr av Maria Jönsson, Pernilla Stalfelts maskar, Lena Landström "Piggor och suggor", men också Kitty Crowthers bilderböcker om Ivo och Vera.
Stina Zethraeus skriver på Barn &Ung sidan i DN den 11 oktober http://www.dn.se/dnbok/smakrypens-massrorelse-1.1186569 att småkrypen ersatt bla kattungar och hundvalpar i bilderboken. Hon skriver om småkrypens massrörelse. SZ tror att det finns en demokratisk idé kring detta " att alla ska med". Intressant!

Spypyflugan Astrid är oemotståndlig när hon får nog av sina alla sina syskon och ger sig ut på äventyr. Vera och Ivo likaså.

Ulf Stark skriver i boken Kanel och Kanin letar efter sommaren om "Skalbaggen"

Där är en skalbagge, vad den är fin

men alldeles kall och stel

Den tar vi hand om, kära Kanin

Innan den fryser ihjäl

Först andas vi på den bägge två.
Då blir den varm och glad.
Så gör vi en kappa av gamla blad
Nu ska skalbaggen kläs på!

Sen gör vi en koja, gles men rejäl,
av gamla kvistar och barr

Där ligger den sedan som en cigarr.

Vad skönt att ha räddat en själ!

Några nya faktaböcker om just småkryp har kommit under hösten. Det är Helen Rundgren och Jessika Berglund som skrivit boken Små kryp & Gummistövlar - fälthandbok för förskolan. Den ger lite tips om att vara ute tillsammans med barnen. Att samla stenar, följa myror, bygga kojor och mycket mer.

Terry Jennings har skrivit boken "Småkryp" och berättar om våra vanligaste insekter.

Visste ni att gråsuggorna har 14 ben och deras kropp är täckt av hårda plattor som överlappar varandra som takpannor. Allt för den nyfikne insektsletaren.

"Gitarrmongot"

2010-11-05T09:00:00.000+01:00

Min favoritfilm har ingen handling!

I höst inleder den omdebatterade och kontroversiella filmregissören Ruben Östlund inspelningen av sin nya film. Återigen verkar det bli ett egensinnigt och ambitiöst projekt med unga okända skådespelare i flera av rollerna. Ruben berättar om bakgrunden till filmidén i en artikel i DN där han nästan avslöjar lite för mycket.
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/ruben-ostlunds-nya-om-unga-som-ranar-1.83111

Det var emellertid år 2008 som Ruben Östlund slog igenom med sin andra och, i mina ögon, fullkomligt fantastiska spelfilm De Ofrivilliga som blev ordentligt uppmärksammad och fick ett antal guldbagge-nomineringar (ingen vinst dock). Många har sett den och många har en åsikt om den och filmen gavs relativt mycket plats i media då den kom. Därför skulle jag i detta inlägg istället vilja rikta strålkastarljuset mot Rubens lite smått marginaliserade debutfilm och en av mina absoluta favoritfilmer, nämligen Gitarrmongot.
Gitarrmongot är De ofrivilligas bångstyriga och irrationella lillebror. Den är en oberäknelig, anarkistisk och alldeles underbar film. Det sistnämnda är det långt ifrån alla som håller med om. På DVD omslagets baksida finner man alla hyllningar och fina betyg. Väl hemma med filmen framför DVD-spelaren finner man dock snart att på insidan av fodralet presenteras omsorgsfullt alla sågningar, glåpord och överkryssade betygpluppar som filmen genererat. ”Varför gör du en film som skildrar en massa idioter?” undrade en förtvivlad biobesökare vid en presskonferens efter premiären. Kritikerkåren var delad i två läger och filmen upplevdes av många som provokativ, meningslös och osmaklig. För mig var filmen närmast en befrielse. Äntligen någon som ignorerade regelboken, bröt mot konventionerna och skildrade något helt annat på ett helt annat vis!

För att uppleva Gitarrmongot på ett lämpligt sätt bör man tillfälligt frigöra sig från eventuella föreställningar kring vad film är och bör vara. För mig har filmen nästan mer gemensamt med andra konstformer så som musik, måleri och framför allt fotografi än den har med den traditionellt dramaturgiska spelfilmen. I Gitarrmongot serveras publiken ett antal scener, filmade på olika platser i Göteborg som löst hålls samman av ett fåtal återkommande karaktärer. Scenerna kan betraktas som små inblickar i tillsynes banala och meningslösa situationer där olika människor beter sig precis så irrationellt som människor gör i verkliga livet men som karaktärer aldrig gör på film. Den spänning och de spridda känslor som filmen förmedlar tillåts vara flyktiga, ambivalenta, ögonblickliga och på så vis fristående från en längre dramaturgisk uppbyggnad. Paralleller kan dras till Roy Anderssons senaste filmer (Sånger från andra våningen och Du levande) särskilt gällande de långa statiska tagningarna utan klipp och den subtila svarta humorn. Men då Roy målar upp surrealistiska, drömlika och poetiska motiv siktar Ruben Östlund snarare på rå och energisk realism. Filmens hela fokus läggs på sådant som ständigt sker omkring oss i vardagen eller precis utanför synfältet och som man aldrig trodde att någon skulle få för sig att skildra med sådan noggrannhet och omsorg som karaktäriserar regiarbetet i Gitarrmongot. I det lilla, låga och banala finner jag en oväntad och olidlig spänning och en paradoxal angelägenhet.

”Men filmen har ju ingen handling!” säger kritikern. Det är en av filmens styrkor säger då jag. Jag upplever det nämligen som ytters befriande att dialogen och skeendena i filmen står fria och inte nödvändigtvis behöver vara en del i ett längre förlopp och jag gillar hur scenerna presenteras omsorgsfullt utan att meningen är att innehållet i dessa ständigt skall leda vidare till något annat och driva handlingen framåt. Om man talar om Ruben Östlands filmer måste man också nämna det makalösa skådespeleriet. Den kraftiga autencitet som Rubens båda spelfilmer uppvisar bottnar mycket i skådespelarinsatserna där okända och inte sällan oerfarna skådespelare, ofta unga och barn agerar makalöst trovärdigt. Det skulle vara mycket intressant att få besöka en av Rubens filminspelningar för att se hur han arbetar med de barnskådespelare som förekommer i hans filmer. I det färdiga resultatet är det närmaste magiskt hur autentiskt och okonstlat dessa barn agerar och jag kan inte begripa hur inspelningarna egentligen går till.

Ruben har tidigare riktat hård kritik mot hur det svenska filmstödet är utformat. För att få pengar till filmprojekt vill SFI i regel se ett manusutkast där filmens handling och idé tydligt framgår. Ruben menar att detta upplägg präglar hur många filmmakare tänker då det skapar film och att det i förlängningen begränsar och hämmar nytänkande och motverkar konstnärlig mångfald. Inför inspelningen av De Ofrivilliga hade Ruben en enda synopsis-sida som utgångspunkt. Detta illustrera bilden av Ruben som en egensinnig filmregissör med ett speciellt arbetssätt och ett säreget förhållande till sitt arbete, något som framgår allra tydligast i ”Gitarrmongot”.

Båda Ruben Östlunds spelfilmer, Gitarrmongot samt De Ofrivilliga finns att låna på Mora folkbibliotek. Låna, se och skaffa dig din egen uppfattning om en av Sveriges mest egensinniga filmregissörer.

/Gästbloggare:

Jonas Asp - Bibliotekarie

"Syltmackor & oturslivet"

2010-10-29T09:00:00.003+02:00

heter boken som Anna Ehring skrivit . Den är också en av böckerna som nominerats till Augustpriset i kategorin barn-och ungdomsböcker.
"Syltmackor & oturslivet" handlar om Nisse, hans lillebror Nodi och deras pappa. Med i bilden finns också en härlig farmor som bara finns där när hon behövs. Av mamma har Nisse fått Harry - en drake som plötsligt kan prata och som älskar syltmackor.

"...Min mamma är jättedöd, skitdöd och kommer aldrig tillbaka hit till mig. Jag kallas för Nisse och är elva år ....Jag bor i Bagarmossen. Det är inget särskilt med Bagarmossen förutom att det är helt okej att bo där..."

Så inleds det första kapitlet av "Syltmackor och oturslivet" . Boken beskriver livet hur det kan te sig när det man trodde vara självklart inte är det längre. En berättelse som både beskriver sorg och glädje i det vardagliga.

Augustpriset instiftades 1988 och är den svenska bokbranchens litteraturpris.
Den 22 november tillkännages årets vinnare i de olika kategorierna som förutom barn-och ungdomsböcker är skönlitteratur och facklitteratur. De övriga nomineringarna är ;
Barn-och ungdomsböcker
Maja Maria Henriksson, ”Jag finns”
Jenny Jägerfeld, ”Här ligger jag och blöder”
Eva Lindström, ”Jag tycker inte om vatten”
Sofia Nordin, ”Det händer nu”
Lena Sjöberg , ”Tänk om”

Fackböcker:
Henrik Ekman, ”Vargen – den jagade jägaren”
Yvonne Hirdman, ”Den röda grevinnan”
Kristoffer Leandoer, ”Mask. Litteraturen som gömställe”
Magnus Linton, ”Cocaina”
Moa Matthis, ”Maria Eleonora, drottningen som sa nej”
Tina Thunander, Resa i Sharialand, Ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien

Skönlitteratur:
Sigrid Combüchen, ”Spill”
Magnus Florin, “Ränderna”
Johan Jönson, ”Livdikt”
Sara Stridsberg, "Darling River"
Peter Törnquist, "Kioskvridning 140 grader. En wästern"
Magnus William-Olsson, "Ingersonetterna"

"Man kan inte tygla en läsare..."

2010-10-26T13:24:00.000+02:00

är slutrepliken av Tony Samuelssons krönika i DD 14/10. Jag tycker den sätter fingret på vad som sker mellan betraktaren /läsaren i ögonblicket man ser ett konstverk eller läser en bok. Vi gör alla våra val av att endera aktivt välja det vi läser i det här fallet, eller låta någon annan tipsa oss om något vi kanske inte vet något om eller valt bort av rädsla för det okända. Det händer något i det läsande ögonblicket och om det är bra eller dåligt väljer vi själva men vi kan inte tygla en läsare för den bestämmer själv...

Johannes Vermeer van Delft

2010-10-15T09:00:00.003+02:00

Den nederländske barockmålaren Vermeer van Delft blev endast 43 år gammal och levde under andra halvan av 1600-talet. Han har gått till historien som den, som målade ”Flicka med pärlörhänge”.

Det finns endast 34 kända målningar, som kan tillskrivas Vermeer och de utstrålar alla en stillsamhet oavsett om landskap eller människor avbildats.

Hans målningar föreställer ofta ”vanligt folk” och de avbildas med en värdighet och ett stillsamt vemod. Bilderna utstrålar trots detta en fridfull förnöjsamhet över vardagen, en känsla som vi kanske inte värdesätter på samma sätt idag.
I flera av målningarna tros modellerna ha poserat i samma rum, detta med tanke på att ljuset faller in från vänster, på samma sätt i ett flertal bilder. Det är troligt att Vermeer använde en camera obscura för att lättare kunna överföra motivet till duken.
Hans måleri är inget hastverk, känslorna är vaga och konstnären intar betraktarens position, som en voyeur. Hans bilder överlåter åt betraktaren att genom sin fantasi uppleva innehållet.

Själv har jag fascinerats och inspirerats av hans bilder, och har gjort flera parafraser på hans målningar. Meningen med parafrasen är att man ska kunna känna igen ursprungsverket, men att det fått en ny mening eller innebörd. När det gäller bildkonsten kan parafrasen sägas ligga mellan plagiat och ”inspireras av”.

Att jag är en kattmänniska kan tydligt ses i parafrasen på Vermeers Milkmaid.
Fram till den 7/11 kan du se en film om Vermeer genom att gå in på SVT och klicka vidare in på Kultur special, där du hittar filmen.

Brita Holvid Fastlund

Bilderbokens mångfald och möjligheter

2010-10-11T09:00:00.003+02:00

var temat för föreläsningen av Agneta Edwards, som också skrivit boken med samma namn.
Agneta Edwards, litteraturpedagog och barnlitteraturkritiker pratar om att ge barnet förutsättningar till en god språkbank. Att språkutvecklingen utvecklas i samtal, att litteraturen hjälper oss att sätta ord på vardagen. Om man ser till bilderböcker som bygger sin berättelse kring bilden - text och bild berättar samma saga eller att bilden berättar en alldeles egen, medan texten en annan, kräver en uppmärksam läsare - att bilden behöver tid för att läsas. Agneta Edwards pratade och vägledde oss genom en mängd bilderböcker - fantastiska sådana som vi kan läsa tillsammans med barnen. Barn behöver böcker och barn har rätt till böcker. Se Barnkonventionen !

Agneta Edwards är även med i ALMA-juryn. (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne)
2010 års pristagare heter Kitty Crowther (som jag tidigare nämnt i bloggen). Den bok som jag tycker mest om av Crowther är "Min vän Jim" som tyvärr är slut på förlagen men som jag hoppas kommer i nytryckning. Så här skriver man om ALMA-priset
"Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne delas ut årligen. Prissumman är fem miljoner svenska kronor, vilket gör det till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman signalerar att barns och ungas läsning är av största vikt. Summan ska också inspirera verksamma inom området."

Priset delas ut till författare, illustratörer, berättare och aktiva inom läsfrämjande arbete. Priset kan gå till en enda mottagare, eller delas ut till flera, oavsett språk eller nationalitet.

"Bra litteratur ger barnet en plats i världen...

...och världen en plats i barnet" se http://www.alma.se/sv/Om-priset/

I skrivandets stund är inte nomineringarna till 2011 års pris meddelade men de är säkert klara så håll utkik!

Finns det någon som du tycker är värd priset i Astrid Lindgrens anda...?

Mario Vargas LLosa..

2010-10-08T10:15:00.000+02:00

årets Nobelpristagare i litteratur, förvånar en del och glädjer andra med uttrycket äntligen..
Själv blev han tämligen förvånad när Svenska akademien ringde upp honom och berättade att han tilldelats Nobelpriset. "Jag trodde någon skojade". Han själv menar att det under en lång tid skapats ett intresse för latinamerikansk litteratur.
Mario Vargas Llosa beskrivs ibland som en litterär gigant. Han föddes i Arequipa 1936, växte upp i Lima, , Peru och arbetade som journalist på en mindre landsortstidning. Han började skriva dramer. Med romanen "Staden och hundarna" 1963 etablerade han sitt författarskap . Han har alltid varit politiskt aktiv och anser att en "politiskt medveten författarer bör delta i den offentliga debatten " men gör skilland i hur texterna används för "han skriver inte politiska pamfletter ", däremot om den "enskilda människans kamp mot förtryck" se en längre artikel http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/jag-trodde-nagon-skojade_5470221.svd..

Emma Zorn...

2010-10-07T10:44:00.001+02:00

var temat en septemberkväll på Mora Kulturhus. I en fullsatt Vasasal berättade Per Svälas, initierat och inspirerande om Emma Zorn där han också placerade in henne i ett historiskt perspektiv.
Om hur det såg ut i Sverige under den här tiden, hur man såg tex på den industriarbetande kvinnan kontra Emmas egen uppväxtmiljö. För den tiden var Emma modern. Några utmärkande drag;

Målmedveten - hon genomförde det hon planerat.

Folkbildare - hon månade verkligen om sin personal och såg vilka möjligheter som var och en hade. Hon uppmuntrade dem till utbildningar inom bla sömnad och kokkonst och Emma såg verkligen till att utbildningen blev av. För att nämna ett exempel skickade hon en av sina kvinnliga anställda till Stockholm för att utbilda sig i matlagning, eftersom flickan visat stort intresse för detta.

Vänfast - hon kom alltid ihåg sina nära vänner och månade om deras välfärd.

Konstnärshustru och Värdinna - med tanke på alla gästande vänner som ofta stannade länge i det Zornska hemmet,

Per Svälas återkommer till Mora Kulturhus med berättelsen om Emma Zorna som värdinna (21/10) och Emma Zorn som föreningsmänniska (18/11). Välkomna !

Utställningen "Emma Zorn" kommer att invigas den 30/11 på Zornmuseet.http://www.zorn.se/jubileumsaret_2010

Karin Högberg, Brita Holvid Fastlund och Yvonne Haag

Hallå där.....

2010-09-29T09:00:00.003+02:00

Lina Nääs som just har börjat läsa till bibliotekarie i Uppsala!

FAKTARUTA

Namn: Lina ”Umma” Nääs
Född: 1985
Bor: Uppsala
Familj: Mamma, Pappa, bror Erik, min brorsdotter Vera. Min ”Uppsalafamilj” Nina och Petrus och deras orangea tygapa Maggan som bara talar franska.
Intressen: Konst, Litteratur, Foto, Slöjd, Människor.
Yrke: Student på ABM-programmet vid Uppsala Universitet och timmis på Carolina Rediviva.
Dolda talanger: Spontankomponera nya texter till låtar.
Jag och mina lägenhetskompisar brukar battla varandra med det här när vi stökar i köket. Ex: ”There’s no angels on my shoulder” blir ”Subject verb agreement error”
Läser just nu: The Ethical Slut och Sara Stridsbergs senaste bok Darling River
Lyssnar på: Så här i valtider Refused – Rather be dead
Dricker: Löjliga mängder kaffe
Äter: hyffsat bra för att vara student!
Framtidsplaner: Jobba på bibliotek och fortsätta med konsten. När jag blir 65 ska jag starta ett metalband.

¤ Du är en gudabenådad konstnär, men kommer du hinna med fortsatt skapande nu när du läser ett magisterprogram?

Oj, tack! Den frågan har jag också ställt mig själv. Heltidsstudier är ju heltidsstudier och nu har jag även börjat extraknäcka på Carolina Rediviva. Penslarna kommer kanske inte stå otvättade i vardagsrummet dygnet runt som förra terminen, men däremot har jag hakat på det New York-baserade konstprojektet The Sketchbook Project (tusentals människor världen över fyller varsitt moleskin-skissblock på ett tema och skickar dem till USA där de kommer att turnera runt i gallerier över hela landet och slutligen bli låneböcker på ett bibliotek) och samlat ihop en grupp medlemmar från Uppsala, Gävle och Stockholm som kommer att träffas och fylla sina skissböcker tillsammans på nåt mysigt fik här i stan. Sen delar jag ju lägenhet med en konstelev på Wiks folkhögskola, där jag själv gick för några år sen, så jag kommer nog bli alldeles för inspirerad för att kunna hålla mig borta från allt vad skapande heter. Nånstans måste ju allt komma ut, eller hur?

¤ Vad är det bästa med Mora kulturhus? Och vad kan bli bättre?

Det bästa är planlösningen, att man kan råka hamna i en konstutställning när man bara skulle in och låna en bok, eller att man kan gena förbi poesisamlingen på väg ner från ett snabbt toalettbesök. Det är väldigt öppet. Finns det ens dörrar? Sen tycker jag att biblioteket har en imponerande seriesamling för att vara ett så pass litet bibliotek. Seriekonst hamnar ju oftast i skymundan då många förkastar dem som icke-litteratur eller barnböcker.

¤ Var vill du helst jobba i framtiden? Uppsala universitetsbibliotek eller Mora folkbibliotek? Och varför?

Det där funderar jag också på rätt mycket. Jag har ju bara läst två veckor på utbildningen men jag märker redan nu att de flesta gör en ganska hård uppdelning mellan folkbibliotek och forskningsbibliotek. För mig tror jag att båda passar väldigt bra. Jag trivs på Carolina Rediviva nu och kan tänka mig att det skulle vara spännande att som färdigutbildad bibliotekarie få vara med och styra uppsatsskrivande studenter i rätt riktning med hjälp och råd om valet av sekundärlitteratur och liknande. Samtidigt romantiserar jag folkbibliotek och folkbildning i allmänhet och vill ju dessutom nån gång i livet flytta tillbaka till min älskade ö och skaffa hus. Var ska jag annars förvara min ständigt växande, av lägenhetskompisarna smått hatade, samling av gamla trasmattor?

Berättat för Imola Mokos

Vi läser...

2010-09-23T17:30:00.000+02:00

"Så är det om natten"

Det är mörkt nu
hör fåglarna andas
Träden står svarta
och molnen far fort
Bara stjärnorna blänker

Känner du dimman, den kommer nu ,så vit, Se gräset grånar och skuggorna dör. Bara stjärnorna blänker
Nu sjunger en fågel, det suckar i löven och dimman breder ut sej. Snart är vi försvunna. Så är det om natten "

hämtat ur Barbro Lindgrens " Gröngölingen är på väg" dikter för barn och andra. En finstämd diktsamling.

Minnesutställning, Britt-Lis Seldinger

2010-09-10T09:00:00.004+02:00

Konstnären Britt-Lis Seldinger, född Erlandsson såg dagens ljus i Värnamo. Hennes småländska rötter följde henne hela livet och visade sig ibland i hennes dialekt.

Det konstnärliga arvet kom från mödernet. Modern Rut fick aldrig chansen att utbilda sig, och när hon såg Britt-Lis begåvning stöttade hon henne helhjärtat.

Redan som 18-åring flyttade Britt-Lis till Stockholm för att studera på Welamssons konstskola. Hon fick arbete som dekoratör och ansvarig för skyltningen på Bredenbergs. Där blev hon uppmärksammad av Gunnar Wallén, som hade ett tryckeri. Hon fick börja göra original till bonader, bokmärken, julkalendrar, klippdockor samt jul- och påskkort. Under samma period medverkade hon som illustratör i ett flertal böcker.

1948 gifte hon sig med Sven-Ivar Seldinger. Hon behöll anställningen på Walléns Tryckeri, men arbetade hemifrån.
Sven-Ivar Seldingers arbete förde familjen till Göteborg 1966.

Redan 1967 flyttade de till Mora, där Sven-Ivar var uppväxt. Döttrarna Mari, Nina och Mona hade blivit större och Britt-Lis fick mera tid att ägna sig åt ”fritt” måleri. Hon började gå kurser i bl.a. batik, porslinsmålning och grafik.

Under några år ägnade hon sig helhjärtat åt batik, men efter hand tog grafiken över. Till en början åkte hon till Falun för att trycka sina grafiska blad, men senare kunde hon trycka i den egna tryckpressen i ateljébyggnaden som tillkommit intill boningshuset i Mora. Hennes grafiska blad finns i både färg och svart/vitt.
Akvarellmåleriet följer henne hela tiden och hon älskar att uttrycka sig i större format.

Under 1980-talet blev det färre grafiska blad. Arbetet med tryckpressen är tungt och det grafiska arbetet var heller inte så bra för hälsan med tanke på kemikalier. Under 1990-talet arbetade Britt-Lis med akvareller. På grund av att hennes syn försämrades använde hon företrädesvis stora format.

Sin tryckpress donerade hon till Orsa Grafikstation, där den kommit till god användning.

Britt-Lis var en mycket mjuk och godhjärtad vän. Jag var alltid fylld av beundran inför hennes bilder, och brukade ofta tala om det för henne.
Hon svarade alltid med ett litet, nästan försynt leende och med förvåning i rösten;” Tycker du det?”
Hon var blygsam och förhävde sig aldrig över det hon åstadkommit.
Hon satt inne med en stor kunskap och delade gärna med sig till oss andra.
Britt-Lis avled i Mora 2009.

Utställningen pågår fram till den 23 september på Mora kulturhus.

Berättat av Brita Holvid Fastlund
Foto privat.

En och annan del av Vansbro..

2010-09-06T11:10:00.001+02:00

Andreas Hansson, frilansande fotograf från Vansbro skriver på sin blogg http://blogg.andreashansson.eu/
om illustrerade händelser runt Vansbro med omnejd. Titta och njut! Kanske får du tips hur du kan använda din kamera!

Dan Andersson...

2010-09-03T09:00:00.003+02:00

döpt till Daniel, föddes i skolhuset i Skattlösberg 6 april 1888. Att hans dagar började i skolhuset var inte så konstigt eftersom hans far, Adolf var skolmästare där.

Förutom Dan bestod syskonskaran av tre bröder och två systrar. Den äldre av systrarna avled endast sex månader gammal. Fadern förklarade för Dan att Gud hade hämtat hem hans syster, vilket gjorde Dan skräckslagen för allt som hade med Gud och korset att göra. Han sa” Att dö är hemskt för då måste man ligga ensam i vedboden med kopparslantar på ögonen.”

Fadern var en sträng man och förbjöd sina barn att leka med de andra barnen i byn, detta för att stävja osämja mellan grannarna. Det gjorde att Dan sökte sitt sällskap bland äldre människor och en av dem var handlarn Viktor Karlsson, som var en fantasifull berättare. Hans historier tog Dan till sig och vidareberättade dem som om de varit självupplevda.
Att han, som det påstås skulle varit sjöman, är t.ex. inte sant. Det var Viktor som seglat på de sju haven.

Fadern Adolf hade planer på att emigrera med familjen till Amerika och beslöt att skicka dit den blott 14-årige Dan för att rekognosera. Då byborna upprördes över att fadern lät sonen fara ensam försvarade han sig med att han i alla fall följde Dan till järnvägsstationen i Grängesberg.
Vissa dagar fordrade fadern att hela familjen skulle tala engelska i förebyggande syfte.
Sonen Gustaf vägrade, men det visade sig så småningom att han var den ende som kom att flytta till Amerika.

Dan tog sig över Atlanten och fungerade ofta som tolk på resan, eftersom hans språkkunskaper var goda. Väl framme motsvarade inte landet förväntningarna, varför Dan kallades hem.

Adolf fick så småningom sluta som skollärare eftersom han inte hade behörighet och familjen tvangs att flytta. Vid det nya bostället kom Dan i kontakt med kolare, bl.a. en man som kallades Vargfors Fredrik. Denna man skrattade alltid när han sagt något, även om det inte var roligt. När han fick höra att hans stuga brunnit ner sa han:” Då fick vägglössen på fan!” och så skrattade han.

23 år gammal flyttade Dan med sin familj till den stuga han döpte till Luosastugan. Den ligger vid Luosaberget och namnet ska på en dialekt från Savolaks betyda litet vatten eller pöl.

Adolf blev skomakare och bokbindare och Dan försökte sig på ett otal olika yrken. Han prövade dikesgrävning, sedan började han som försäljare för Eskilstuna smide, men slutade med motiveringen att:” Inte kan man sälja knivar till trevligt folk”.

Han arbetade som lärare och s.k. hjälprullare på Kvarnsvedens papperbruk, ett arbete som inte varade mer än 36 timmar.
Efter en sejour som ombudsman för Templarorden bestämde sig Dan för att börja skriva på allvar och han hyrde ett rum i Ludvika där han kunde få vara ifred, stugan var ju oftast full av familjemedlemmar, vänner och annat löst folk. Han skrev under denna period ”Kolarhistorier” och arvodet var 10 öre/bok

Efter två brutna förlovningar träffade Dan lärarinnan Olga Turesson som kom att bli hans hustru. Folk beskyllde honom för att ha gift sig för att bli försörjd och detta tog han hårt.
Eftersom han nu hade hustru och ett barn på väg beslöt han att fara till Stockholm för att söka arbete vid någon större drake. En vän hade erbjudit honom övernattning, men Dan ville inte tränga sig på utan tog i stället in på ett sjabbigt hotell. Där hade man sanerat rummen från vägglöss och i två rum hade man ännu inte tagit bort de giftiga tapeterna..
Dan sov i ett av dessa rum och avled 16 september 1920, 32 år gammal. 6 månader senare föddes hans dotter.

Brita Holvid Fastlund
Foto Brita Holvid Fastlund, "Orgel i Luosastugan" och "Luosastugan".

2010-09-01T10:00:00.005+02:00

"Hemmafrun tillbaka igen"?

Den frågan ställer journalisten Marina Nilsson i sin bok "Hemmafru 2.0." Hon pekar på några tecken som tyder på att hemmafrun är på väg tillbaka som att teveserier som "Desperate Housewives", "Hollywoodfruar", med flera handlar om kvinnor som är försörjda av sina män och lever ett lyxigt hemmafruliv, att tillagning av mat helst ska ske enligt mormors handskrivna recept, att annonsörer av rengöringsprodukter har upptäckt hemmafrutrenden och jämför städning med spabehandling! Läs hela intervjun med Marina Nilsson DN Söndag 22/8-10.
Tidigare var det "Sylta ,safta och pyssla vardagar mellan 9-16? Hemmafru 1.0"
Nu "Sylta, safta och pyssla vardagskvällar och på helger? Hemmafru 2.0"
Intressant eller hur!?

Nya böcker på gång

2010-09-01T09:00:00.005+02:00

Mary Juusela, adopterad från Indien under 80-talet har skrivit en bok om adoption. Den heter " Adoption. Banden som gör oss till familj".Boken bygger på intervjuer av 29 familjer där alla gett sin bild av att växa upp i Sverige. Hon har intervjuat över 100 personer. och där finns representanter från 15 ursprungsländer. Följ länken här nedan och läs om Marys syn på livet och hennes beslut att skriva boken. "Hon känner inte alls igen bilden av att adopterade är olyckliga...." "Jag fick en underbar familj ".
http://www.dn.se/insidan/jag-fick-en-underbar-familj-1.1159730

Familjebloggar.....

2010-08-30T11:48:00.006+02:00

Läste häromdagen en intressant diskussion om familjebloggar. Nu när hösten är på väg, såg förresten den första gula löven häromdagen, vill många dela sina sommarbilder med släkt och vänner. På skolverkets hemsida finns "Kolla Källan" med en egen blogg. Där handlar ett av inläggen om "Familjebloggar" om föräldrar som publicerar bilder på sina barn. Diskussionen handlar om publiceringen av bilder är ett intrång i barnens integritet. Se http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2010/08/25/diskutera-bildpublicering-utifran-familjebloggar/
Vad tycker du?

Foto Yvonne Haag, "Furillen" på Gotland.

Petter Lidbeck.....

2010-08-30T11:31:00.009+02:00

döljer sig bakom pseudonymen Hans Koppel. Häftigt!
Petter Lidbeck är en väl etablerad barnboksförfattare och skriver bra barnböcker för nästan alla åldrar. En del mer lättsammare medan andra tankeväckande och starka. Jag har många favoriter bland hans böcker som "En dag i prinsessans Victorias liv", "Världens elakaste fröken" , "Vinnie här och där" m fl.

Nu ska jag läsa böckerna han skrivit som Hans Koppel, kanske kommer jag att tycka lika bra om dom!

De som hittills utkommit är "Vi i villa" (W&W, 2008), "Medicinen"" (W&W, 2009), " Kungens födelsedag"(Telegram förlag,2010).

Har du läst några?

Hallå där..........

2010-08-27T10:36:00.000+02:00

Jonas Asp som vikarierat på Mora Kulturhus och bibliotek denna sommar

FAKTARUTA
Namn: Jonas Asp
Född: 1986
Bor: Borås
Familj: Flickvännen Ti + ett gäng husdjur
Intressen: Kultur i allmänhet, musik i synnerhet (jag både spelar och lyssnar hängivet)
Yrke: Bibliotekarie
Dolda talanger: Jag är grym på den där årtals-film-frågan i ”På spåret”. Jag drar i bromsen efter 5 sek och skriker ”1964!”
Läser just nu: Inget land för intellektuella: 68-rörelsen och svenska vänsterintellektuella – Jens Ljungren (Lånad på Mora folkbibliotek)
Lyssnar på: the Incredible string band – the Hangman´s beautiful daughter http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=10:hjfpxqt5ld0e
Dricker: Vitt vin
Äter: Pasta eller husmanskost
Framtidsplaner: Jobba på bibliotek, ägna mig åt musik på lediga stunder och spara till en resa.

¤ Vad har lockat dig till bibliotekarieyrket?

"Dels så är jag mycket kulturintresserad och dels så lockas jag av servicedelen av yrket. Då jag tidigare jobbade på en bensinstation så insåg jag att jag även i framtiden ville ha ett jobb där jag fick möta, hjälpa och serva människor på något vis. I grunden ligger även sorts ideologisk motivation då jag anser att biblioteket är en unik och viktigt institution i det demokratiska samhället. Att arbeta med och utveckla en organisation som på kravlösa och icke-kommerisella grunder ämnar förmedla information, kunskap och kultur till människor tilltalar mig verkligen. Jag vill jobba med något som känns rätt och meningsfullt".

¤ Upplever du, att du är en ”könsbrytare” som bryter mot traditionella uppfattningar om kön
och genus genom att arbeta i en starkt kvinnodominerad bransch?

"Än så länge har jag inte känt av eller tänkt så mycket på genusperspektivet. På utbildningen var könsfördelningen ganska jämställd (ungefär 30% män) och förhoppningsvis kommer yrkeskåren bli mer och mer uppblandad och heterogen framöver. Jag känner mig faktiskt inte alls som en ”könsbrytare” och trots att folk som jag pratar med ofta ”fiskar efter” detta då mitt yrkesval diskuteras så har jag inga särskilda känslor kring ämnet. Och om det menas att jag som man skall komma in med mitt ”manliga perspektiv” på saker och ting så känns det bara fånigt. Jag är sannerligen inte särskilt traditionellt manlig eller macho om det är sådant som fältet anses behöva. Sett ur ett större perspektiv anser jag emellertid att det är ytterst angeläget att yrken som traditionellt är kopplade till det ena eller andra könet (eller andra särskilda demografiska variabler) blandas upp och att mångfalden i samhället också blir till mångfald på arbetsplatsen. Detta gäller inte minst situationen på folkbiblioteken. Den grundläggande folkbiblioteks-idén kan endast realiseras fullt ut då bibliotekariekåren uppvisar samma demografiska mångfald som den befolkning de ämnar serva".

¤ Vad är det bästa med folkbiblioteket i Mora?

"Som besökare/låntagare: Det trevliga intrycket. Det är en fin och inspirerande miljö. Kulturhusmodellen med kombinationen av olika verksamheter är lyckad. Intressant skyltning och ett bra bestånd. Bibliotekets uppdelning på två våningar och i flera rum ger en känsla av att det är stort och rikt och att man kan dra sig undan till något hörn och läsa/slappa i lugn och ro.
Som sommarvikarierande bibliotekarie: De trevliga och duktiga kollegerna".

¤ Häromdagen läste du en av de mest obehagliga noveller vi hittills hört inom ramen för
VECKANS NOVELL på Mora kulturhus. Varför valde du just Martin Engbergs
Spegelbilder som kvicksilver?

"För det första tyckte jag att det var lämpligt att välja en skräcknovell med tanke på den stora betydelse som just novellformen haft för skräcklitteraturen historiskt sett och hur skräck berättelsen i sin tur populariserat novellen som litterär uttrycksform. Redan tidigt på 1800-talet var den gotiska skräckromanen en urvattnad och stagnerad genre som hade börja parodisera sig själv. Räddningen kom först med de nya skräckförfattarna, så som Edgar Allan Poe och H.P Lovecraft (för att nämna de mest berömda) som vitaliserade skräcklitteraturen och blåste nytt liv i genren genom att helt fokusera på att skriva noveller. Dessa mästares novellsamlingar är oerhört populära än idag och novelltraditionen inom skräcklitteraturen levde onekligen vidare då så gott som varje aspirerande skräckförfattare under 1900-talet släppte novellsamlingar och då inte minst Stephen King som har prånglat ut ett otal sådana. Det tog inte långt tid innan vårt svenska stjärnskott på den mörka skräckhimmelen, John Ajvide Lindquist även han släppte sin novellsamling (Pappersväggar 2006) och ännu ett exempel är då slutligen Martin Engbergs debutbok ”Tecknen runt huset” från 2006 som mycket riktigt även den är en novellsamling. Det verkar som om skräckberättelsen är extra lämpad för och slagkraftig i det korta formatet. I alla tider har det berättats (korta) spökhistorier vid lägereldarna och det tycks som om både författaren och läsaren attraheras av den där snabba, flyktiga och skonigslösa konfrontationen med mörkret som en riktigt bra skräcknovell resulterar i. Anledningen till att jag valde just ”Spegelbilder som kvicksilver” var att jag ville uppmärksamma något svenskt, okänt och relativt nyskrivet men som ändå bygger vidare på en intressant tradition. Sedan var den lagom lång också. Samlingen som jag hämtade novellen ur representerar även den ”bortglömda novellsamlingen” på det viset att den inte har lånats ut en enda gång sedan den köptes in på Mora bibliotek 2006".

Berättat för Imola Mokos
Foto Anneli Larsson

"Låt ropen skalla, böcker åt alla"

2010-08-25T15:01:00.000+02:00

I söndagens DN uppmanar Lotta Olsson (tidigare barnboksredaktör på DN) att nu inför skolstart. "gå till biblioteket och bär hem så mycket ni kan". "Det behöver inte ens vara "god litteratur". Ibland går kvantitet före kvalitet." Som barnbibliotekarie med många års erfarenhet är det just det det handlar om, det Lotta Olsson säger! Servera barn och ungdomar en massa böcker, låt dem välja och vraka för det är det som är poängen - tillgänglighet! Vill dom inte läsa själva - läs högt eller låna ljudböcker! Biblioteken har allt och det är dessutom gratis! Lotta Olsson har under sommaren gett bra boktips för alla åldrar i DN söndag.

Barnens Romanpris tilldelades Lin Hallberg som skrivit boken Adzerk, den vita hingsten. Hon säger själv i en intervju att "det är en seger för hästboken". Vi säger Grattis och nickar instämmande.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3941732

Hälsa och nöje = Kultur

2010-08-19T14:32:00.000+02:00

Den 4-12 september är det Hälsovecka i Mora och kringliggande kommuner. Programbladet är ett digert utbud på all slags aktiviteter som man kan delta i. http://www.halsoveckan.nu/

Till helgen är det Stafettvasa.. Vasaloppsspåret kommer att fyllas med löpare, alla med olika grader av prestationskrav..Några samlar sina nämaste för att ha lite kul, andra för att motivera sig för att träna under sommaren , ja alla har olika synsätt på sin löpning men att det är en folkfest kan ingen tveka om. En Kul Tur med löparskorna på!

Jonas Bauer, vd för Vasaloppet kommer tisdagen den 7/9 kl .8.00-9.00 till Kulturhuset på Kulturfrukost med tema " Hälsa -intressant bara för den som är vältränad"? Är det så eller...?
Veckans novell läses varje fredag kl 10.00, denna gång i samband med Hälsoveckan (10/9) läser vi "Mannen som älskade blommor" av Lars Forsell. Älskar du blommor och bra litteratur?
Don't hesitate!

2010-08-06T09:23:00.000+02:00

VECKANS NOVELL IGÅNG IGEN!

Efter sommaruppehållet på mer än en månad sätter vi igång igen med vårt högläsningsprojekt som slår ett slag för novellkonsten! Fram till jul kommer vi i personalen på Mora kulturhus läsa en novell varje fredag 10-10.30 till alla som vill lyssna.

Innan sommaren har vi läst Paul Ernsts novell Den blinde, Min hustru av Guy de Maupassant, Blodfuxen av Annie Proulx. Vi har även tittat i Anna Gavaldas novellsamling ”Jag skulle vilja att någon väntade på mig…..”

Kom och sätt dig i vår mjuka högläsningssoffa och lyssna på Jan Rova läsa Torrsimmaren, en historia ur barndomen av dalaförfattaren Gunder Andersson. /Imola

Sommarläsning med barnen

2010-07-14T09:00:00.003+02:00

"Svanens trumpet" av E. B. White är en klassiker som känns aktuell. Den handlar om en trumpetarsvanfamilj där det föds femlingar och det visar sig att den yngsta sonen Louie är annorkunda än sina syskon. Han föds utan röst. Trots motgångar så kämpar han för att övervinna sitt handikapp och får hjälp av elva-åriga Sam. Gripande och varm berättelse som rekommenderas.

"Med Lill-Klas i kappsäcken" av Gunnel Linde är en rolig bok som handlar om när Anneli och Nicklas får följa sin faster Tinne till Danmark. Deras besök på Zoo slutar på ett sätt som de inte ens kunnat drömma om. De är plötsligt ägare till en livs levande ponny och de tänker inte berätta det för någon inte ens för faster Tinne. Men hur ska de lyckas ta med sig ponnyn tillbaka till Stockholm utan att faster eller någon annan märker något. På tåget dessutom...

Baristas...

2010-07-13T09:00:00.006+02:00

heter Denise Rudbergs nya serie om tre killar och en kaffebar.
Barista (kommer från italienskan) är en slags bartender som tillreder kaffedrinkar av olika slag. Det syftar på en person som är skicklig i att tillreda drycker baserade på kaffe.
Kaffebaren blir killarnas andra hem och deras relationer som från början spretar åt alla håll binds samman genom deras gemenskap på kaffebaren där de alla tre får arbete. Underhållande och lättläst.

" Samurajens döttrar" av Maya Snow är en serie som utspelar sig i 1200-talets Japan. Vi får följa två systrar som flyr undan sin maktgalne farbror till "Mästarens skola" som också första delen heter. Det är en spännande serie och med historisk anknytning.

Sommarläsning...

2010-07-12T09:00:00.003+02:00

Klassiker i nyöversättning kanske kan vara något i hängmattan.

Läs gärna Austen, J " Emma" som kommit i nyöversättning av Rose-Marie Nielsen.

Tomas Manns "Buddenbrooks: en familjs förfall" i översättning av Ulrika Wallenström är ständigt aktuell. Den handlar om fyra generationer i en köpmansläkt i ¨Lübeck.

Jan Rova

Blå gryning

2010-07-08T09:00:00.001+02:00

av Ann Cleeves är den fjärde och sista fristående boken med polisen Jimmy Perez som utspelar sig på Shetlandsöarna. På en liten isolerad ö, Fair Isle, hittas chefen för fågelobservatoriet knivmördad på sitt kontor. Höststormen gör så att Jimmy blir utan hjälp från fastlandet och måste arbeta snabbt - någon av de instängda öborna är en mördare.
I alla böckerna om Jimmy Perez finns en känsla av närhet och hans egen uppväxt på just Fair Isle gör att han har ett särskilt förhållande till människorna. En kluvenhet där både lojalitet och vilja att lösa fallet speglar hans svårigheter.

" Lilla stjärna" av Johan Ajvide Lindqvist är en ny ruggig historia av "skräck-mästaren". Ett spädbarn hittas i en plastpåse i skogen. Flickan, som får namnet Teres, visar sig ha en unik röst. När en annan flicka, Teresa, ser Teres på Idol, blir hon trollbunden. Snart börjar de göra musik tillsammans och en skara fans flockas tunt dem. Gruppen ser sig som en vargflock och samlas utanför varghägnet på Skansen.

Caroline Smids

Sommarläsning.....det kommer mera

2010-07-05T09:00:00.012+02:00

Jangfeldt, B. "Språket är Gud : Anteckningar om Joseph Brodsky" . Under tio år umgicks Bengt Jangfeldt nära med Joseph Brodsky (Nobelpristagare 1987). I "Språket är Gud" analyserar han Brodskys poetiska verk och berättar om honom som människa.

Hagman, P. "Vänner för livet". Här porträtteras Erik och Sophie. Tvillingsjälar på kollisionskurs. De växer upp på varsitt håll i vilsna välbärgade familjer. Genom flykt, droger och lyxprostitution försöker de bli fria. De blir så fria från sig själva att de, att när de väl träffas, tycks ha förlorat förmågan att älska.

Jan Rova

Sommarläsning tillsammans med barnen

2010-06-29T09:00:00.001+02:00

Att läsa tillsammans är något man minns både som barn och vuxen, att hitta de böcker som man sedan kan komma ihåg och som alla i familjen faktiskt kan lyssna till.
Några av mina favoriter är"Kensukes rike" och "Då valarna kom" av Michael Morpurgo. De innehåller allt, spänning, livsfilosofi och empati mm..

En annan pärla är Thorbjörn Flygts " Fiskplåt och Bajsdrakar". Det är hans första barnbok. En riktig pärla.
Den handlar om en familj som ska på semester och passar ju bra inför sommarens ledighet. Rolig och härlig!När man läser den högt måste man verkligen leva sig in i den!

Sommarläsning

2010-06-28T09:00:00.006+02:00

Pedersen, J. "Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten". En ny fågelbok för dig som vill lära dig de vanligaste fåglarnas läten (fågelsång). Du kan enkelt spela upp en utvald fågels läten via en högtalare som finns inbyggd i boken.

Grönkvist, U " Nyfiken på kryssningar ". Ny bok om om kryssningar och det finns en mängd olika att välja på. Den beskriver vad man kan göra, hur man klär sig osv. Rolig att bläddra i.

Titta gärna även i "Vägar till provence och franska Rivieran : reseguide för bilsemester söderut" av L. Björk. För dig som planerar en bilsemester till södra Frankrike är detta en utmärkt bok som ger tips om intressanta bilvägar och sevärdheter på färden.

Jan Rova

Sköna hem

2010-06-23T16:40:00.003+02:00

Där kan vi kan följa "Sköna hems" egna bloggare, bland annat Mrs Murphy. För några år sedan hade Mrs Murphy en utställning på Mora kulturhus som präglades av retrodesign. Lite inspiration i sommar....

"Du är din generation" av Elaine Bergqvist är en fascinerande bok. Den handlar rätt och slätt om generationskrockar och vi känner igen oss i det. Författaren kartlägger händelser och olika faktorer som påverkat varje generation. Vilken musik lysssnade man på, vilken film såg man, vilka kläder och hur såg de ut. Kanske någon minns V-jeansen! Man kan känna igen sin generation men också lära sig hur andra generationer tänker och refererar till.

Sommarkrönika

2010-06-22T10:23:00.000+02:00

Sommar ljuva sommar, med hopp om avkoppling, sköna stunder tillsammans med goda vänner men också kanske i rogivande ensamhet. Det är vad vi laddar för under hela året.

I år fyller "Mumintrollen" pensionärer och jag minns just berättelserna om Mumintrollen som lästes på radio av Toiwo Pawlo. Det var sköna stunder som jag förknippar med lugn och ro under sommarren. Att jag ibland identifierar mig med "Lilla My" gör ju inte saken sämre. Att lyssna på " Sommar " är också något som hör till sköna sommarstunder. ¨

Resor förknippas ofta med sommaren och som vi drömmer om. I tidningarna "Vagabond", "Turist", och "Res" för att nämna några kan man få tips och inspiration om vart man kan styra sin färd. Ibland kan det vara skönt att känna bladen mellan fingrarna och lyssna till ljudet när man bläddrar även om det mesta finns att läsa på nätet.
Vi kommer att presentera tips på böcker inför sommarens sköna lässtunder. I övrigt så kommer bloggen att ta lite semester.
Härlig sommar till er alla !

Bornholm

2010-06-18T09:00:00.003+02:00

En av Bornholms mest kända konstnärer är Oluf Høst. Han finns inte bara representerad på Bornholms konstmuseum, utan har till och med sitt eget museum.

Høst föddes i Svaneke 1884 och lämnade så småningom sin hemö för att gå olika konstnärliga utbildningar.

Efter flera års studier återvände han så till Bornholm där han fick tillfälle att måla sina favoritmotiv, som fängslade honom till den grad att han höll fast vid dem hela livet.

Hans förebild inom målarkonsten var Cezanne, vars måleri enligt Høst stod över allt annat.
Han var mycket noggrann i sitt måleri och det dröjde innan han var nöjd med sina bilder. Ibland gick det flera år mellan utställningarna. Han hade dessutom svårt att släppa ifrån sig målningarna, eftersom han var mycket tveksam om de var färdiga eller inte. Ofta tog han med sig färg och pensel till utställningslokalen för att bättra på eller sätta till nya detaljer på de utställda alstren.

Det hände till och med att han gjorde så med redan sålda bilder. Han besökte köparen i hemmet med färg och pensel i högsta hugg, för att göra, vad han ansåg vara förbättringar.

Upp till 50 målningar kunde stå i ateljén i väntan på redigering.

Ett av hans absoluta favoritmotiv var gården Bognemark, vilken han också köpte så småningom. Han inrättade där en ateljé och själva gårdbyggnaderna avbildade han om och om igen, vinter som sommar, morgon som kväll. Han målade också andra händelser och föremål, förknippade med gården, svinslakt, höstackar och ladugårdbyggnader.

Høst fascinerades av eld, och besökte de eldsvådor han hörde talas om, för att på duken föreviga dem på plats. Det gick så långt att brandkåren alltid underrättade honom om var det brann, så att han kunde skynda dit och få en plats på första parkett.

Tragiskt nog blev hans eget Bognemark lågornas rov till slut.

Slutligen lite kuriosa: Man skulle kunna tro att ”höst” betyder detsamma på danska som på svenska. Det gör det inte, vill man säga ”höst” på danska får man säga ”efterår”.

Brita Holvid Fastlund, text och foto.

Sommarläsning

2010-06-16T11:25:00.000+02:00

Engelska böcker för alla åldrar

"The great snake" , Stories from the Amazon av Sean Taylor och Fernando Vilela är en samling av berättelser från Sydamerika. Sean Taylor har samlat dem och återgett det han hört och fått sig berättat för av människor han mött när han bla rest med båt på Amazonas. Det är en vacker bok som speglar naturreligionen och dess mystik.

"The Lady of Ten Thousands Names", Godess Stories from many Cultures återberättad av Burleigh Mutén och illustrerad av Helen Cann . Vi får läsa om Siouxindianernas hyllning till moder jord, legenden från Grekland om Persephone, Demeter och Hekate som vägrade att låta sig domineras av män. Berättelsen om Freja från vår nordiska mytologi finns också representerad . Härligt vacker och om starka kvinnor!

Pärlan i Östersjön

2010-06-14T09:00:00.000+02:00

Den danska ön Bornholm är en riktig pärla, i synnerhet för den som är intresserad av konst och konsthantverk

Den bornholmska leran är mycket användbar för tillverkning av keramik i olika former och under de senaste tjugo åren har glashyttor byggts upp. Glaskonstnärer har utvecklat en fantasifull och iögonfallande brukskonst.

På nordöstra sidan av ön ligger en riktig sevärdhet, Bornholms konstmuseum. Det är vackert beläget på en höjd som sluttar ner mot havet och de imponerande Helligdomklipperne.

Dessa klippor reser sig majestätiskt ur det smaragdgröna havet och det är lätt att förstå att platsen har skapat en närmast religiös stämning.

Själva konstmuséet är en arkitektonisk upplevelse. Det består av ett ”mittskepp” som sluttar krokigt genom byggnaden som en gränd i en sydeuropeisk småstad. Utefter gränden finns öppningar in till de mindre, mörkare utställningsrummen, medan gränden lyser vit av solljuset som silar in genom de många takfönstren.

Muséet har byggts på en källåder. Denna vattenkälla har varsamt gjorts till en del av byggnaden. Utefter golvet finns en ränna där det hälsobringande vattnet rinner ljudlöst.

Muséet innehåller en mängd verk och föremål av bornholmska konstnärer och hantverkare.

Bornholm når man med båt på en timme från Ystad, det gäller bara att ta sig till Ystad först!

Bilderna föreställer "Helligdomklipperne" och interiör från
Konstmuséet.
Brita Holtvid Fastlund, foto och text.

Fylla år...

2010-06-10T11:21:00.000+02:00

av Emma Adbåge utgiven på Alfabeta. Emma Adbåge har både skrivit texten och gjort bilderna och handlar om att just fylla år. För varför heter det fylla år när man har födelsedag och vad fyller man åren med då? "Tjena , vi sitter här och fyller skålarna med jågurt"! "Ja, och jag sitter här och fyller...år." eller fyller man sina år med vänner, små saker, kanske djur. Adbåge ställer frågorna på ett underfundigt sätt och bilderna illustrerar tankarna.Det är ju en himla tur att man bara fyller år en gång om året!

"Leni är ett sockerhjärta" en annan bok av Emma Adbåge, utgiven på rabén&sjögren.
Den handlar om Leni som vill och kan bestämma själv. Både text och bild har skapats av Emma Adbåge och som vanligt finns det mycket humor både i text och bild, Som småbarnsförälder och numer nästanvuxnabarn förälder känner man igen upproret i Leni!
Vadå sockerhjärta, man ler igenkännande och detaljerna är underbara.

Shoko Ota

2010-06-10T10:13:00.001+02:00

Under sommaren visar vi på Mora kulturhus kortfilmen ”Untitled” av Shoko Ota, som är en lågmäld känslomässig reflektion kring Sverige i kontrast till Japan, Mora i kontrast till miljonstaden Kyoto. Filmen handlar om ensamhet, om att känna sig sorgsen.

Så här skriver hon kring sin film:

”Att känna mig sorgsen är känslan jag hatar mest men brukar ofta ha, tyvärr. Jag tror att människan känner sig sorgsen när hon är ensam. Vissa kanske tycker att de är övergivna och helt ensamma. Men en dag tänkte jag såhär: Jag brukar känna mig sorgsen efter att jag har träffat någon, ringt till någon eller varit i ett folkvimmel. Det kan betyda att man inte kan känna sig sorgsen ifall man är helt ensam från början. Vi alla behöver varandra.

Jag filmade folket och trafiken i Stockholm, i Göteborg (lite grann) och den fina naturen här i Mora. Innan jag började filma har jag frågat flera kompisar om situationer då de brukar känna sig sorgsna. Och jag bad min japanska vän som gick på en annan folkhögskola här i Sverige att göra musik till filmen. Av musiken och berättelserna fick jag massa inspiration.

Scenen som jag tycker om mest är den med fåglarna. De flög tillsammans men sen försvann den ena. Jag undrar om djur brukar känna sig ensamma och sorgsna eller inte?

Jag gav min film titeln ”Untitled” eftersom jag vill låta publiken känna öppet och uppleva själv och namnge filmen utifrån egna tankar.
Snart är jag på väg hem och jag kommer att sakna Mora, Sverige och människorna som jag har träffat under det långa äventyret. ”

Shoko Ota är född 1988 i Kyoto, Japan. Hon har studerat ämnena svenska och comparative culture på universitetet i Osaka. För att lära sig mer om svensk kultur tillbringade hon ett år på Mora Folkhögskola.

Imola Mokos

Utställningstips

2010-06-04T13:42:00.000+02:00

Besök i Leksand, Avesta och Stockholm!

Första besöksmålet för vår femdagars resa var kulturhuset i Leksand. Här hade vi förmånen att få träffa kultursekreterare Per-Åke Backman som visade oss den nyöppnade utställningen Leksandsdräkten - till vardags, till Högtid och Fest. Med sin gedigna kunskap i ämnet och sina nya intressanta grepp kring dräktens praktiska funktion genom tiderna gav han oss en hel del att fundera över……………….
Gamla järnbrukshyttan i Avesta är en upplevelse i sig! Vi hade ett spännande möte med Jan Cardells överraskande ljudinstallationer. Och Nicolas Cesbrons oförglömliga landskap – Post Industrial Jungle – som gör sig fantastiskt bra i denna mystiska industrimiljö hoppas vi att Avesta Art kommer att behålla permanent.

Vi tillbringade flera stimulerande timmar på Nationalmuseum i sällskap med Rubens och van Dyck , två av 1600-talets giganter. Vi gick från Rubens svällande barocka målningar till eleven, van Dycks mer återhållsamma, subtila porträtt där de avbildade personligheterna grep tag i oss ordentligt.

Nästa vecka rapporterar vi om våra upplevelser från Haninge kulturhus, Fotografiska museet, Beckmans examensutställning och besöket i Lena Flodmans ateljé./ Brita & Imola

Spännande böcker

2010-06-03T11:27:00.000+02:00

"Wilderness " är en spännande och välskriven ungdomsbok på engelska av Roddy Doyle. Han har också skrivit romanen "The Commitments" som även blev en film med samma namn från 1991. Alla minns väl låten "Mustan Sally"!
Roddy Doyle har skrivit ett flertal barn-och ungdomsböcker och fick priset the "Irish Book Awards ´08 Children´s book of the year" för "Wilderness".

Den handlar om Grainne, vars mamma försvann när föräldrarna skildes. Nu har hon plötsligt dykt upp och vill träffa Grainne. Vad vill hon och hur är hon, vem är hon....? För att hålla sig undan bestämmer sig Grainnes halvbröder och deras mamma att åka hundspannsäventyr långt upp i norr. De kan aldrig ana vilket äventyr de kommer att vara med om samtidigt som Grainne har fullt upp med att fundera över sitt möte med sin mamma.
Den är skriven på en lättsamt sätt och spänningen hålls vid liv ända till slutet.

"Spejarens Lärling" är en serie spännnande ungdomsböcker av John Flanagan, författare från Australien. Gorlans ruiner heter den första delen och nyss släpptes del sju i svensk översättning och den heter " Fången i Arrida".

Serien är en blandning av robin hood- tema och fantasy. Vi får följa pojken Will från att han handplockas för att under ett antal år tränas till att bli en fullfjädrad Spejare.
Jag fullkomligt slukar böckerna och lever i världen där striderna står mellan det goda och onda.,äregirighet och maktutövande till att skapa förståelse mellan människor från skilda kulturer. Känns temat igen?
John Flanagan började skriva serien när hans 12 åriga son var sjuk och ville ha något att läsa. Totalt ska det bli nio delar, alltså två kvar att vänta på!

VECKANS NOVELL!

2010-05-27T10:10:00.000+02:00

Äntligen startar vi ett högläsningsprojekt på Mora kulturhus som slår ett slag för novellkonsten! Personalen kommer att läsa varje fredag mellan 10-10.30 en novell till alla som vill lyssna. Bekvämt och skönt blir det för åhörarna att sitta i den mjuka högläsningssoffan och bara njuta av spännande berättelser från olika tidsepoker och från världens alla hörn. På premiären, fredagen den 28 maj, bjuder vi på den tyske författaren Paul Ernsts novell Den blinde som handlar om en korgmakare från 1700-talet, hans två döttrar som en dag får besök av en blind man…………Berättelsen påminner om en folksaga, en ganska traditionell sådan, skriven i början av 1900-talet, men det är någonting evigt aktuellt med den. Och slutet, hm……………………Kom och lyssna!

Imola

Barnens Romanpris....

2010-05-24T11:44:00.002+02:00

är instiftat av Sveriges Radio. SR har också lanserart nya Barnboksprogram som kommer att sändas i slutet av sommarlovet. Den bästa boken för 9-12 åringar utses av en barnjury från en mellanstadieskola, tre flickor och tre pojkar. De fem nominerade böckerna är
Vi rymmer igen av Bo R Holmberg
Kung Steve och alla hemlösa hjärtans blues av Thomas Fröhling
Adzerk - den vita hingsten av Lin Hallberg, Hedvig och Hardemos prinsessa av Frida Nilsson, Fyren och stjärnorna av Annika Thor och Per Thor.
Böckerna finns att låna både som ljudbok och i bokform. Hedvig och prinsessan Hardemos prinsessa är på gång som ljudbok.
Vill du veta mer så besök gärna http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3631
Där kan du läsa mer om böckerna och eleverna som kommer att utse 2009 års bästa bok.

Vad säger fågeln......

2010-05-21T11:02:00.001+02:00

tvillrar Flugsnapparen! En ny bilderbok för de yngsta av Joar Tiberg och Anna Bengtsson, Alfabeta förlag. Underbar i all sin enkelhet med härliga bilder av våra vanligaste fåglar och hur de låter."Krääänk, kräänk, kräängkk...." säger ? Ja visst så kräfsar Hägern!
Gå inte fel Kamel av Magdalena och Mikael Cavallin, Bladslottet förlag. Det är en poetisk bilderbok för de yngre barnen. Här beskrivs hungriga fladdermöss, rädda elefanter mm. Bilderna är enkla och uttrycksfulla. Boken inleds så här;
"I kanten av Kairos pyramider, där öknen blommar sent omsider, svävade en kaffematta ut i natten. Girafffen glömde snabbt vad som hänt, för det är känt att de som tror på det omöjliga, oftast räknas som löjliga"! Läs och njut!
Tack vare Winn-Dixie av Kate DiCamillo , Kabusa förlag. Den handlar om hur en stor raggig hund med glimten i ögat förändrar livet för Opal. Opal är en flicka som tillsammans med sin med sin pappa predikanten

reser runt till olika samhällen och berättelsen skildrar möten. Den rymmer mycket klokhet och livsglädje. Här citerar jag Opal som pratar med sin pappa predikanten efter att de varit ute och letat Winn-Dixie, hunden som är döpt efter en varuhuskedja och som är oerhört åskrädd

"Glora säger att man inte kan hålla fast vid nånting. Att det enda man kan göra är att älska det man har så länge man har det.". En klokbok!

Nästa vecka berättar vi om några kollegors besök på muséer runt om i Dalarna och Stockholm.

Trevlig helg!

En glimt av gamla Mora....

2010-05-19T09:00:00.005+02:00

På Moras bygdearkiv finns en mängd bilder tagna av fotografer som levt och verkat i Mora trakten. Den här bilden är tagen av Johan Öhman på Sollerön någon gång under 1910- eller 1920 -talet. Johan Öhman levde samtidigt med Karl Lärka och de två var också kamrater. Johan Öhman hade upptäckt fotografering först och lärde sedan Karl Lärka mycket om fotoarbete. Johan Öhman dog tyvärr mycket ung, men hans minne och kulturarv lever vidare i Öhmans bildsamling som förvaltas bland andra av Mora bygdearkiv.
Bilden föreställer: Rullpers Café, Bengtsarvet
Rullpers Selma, Sturull kisti, Rullpers Anders drickande kaffe utomhus med sommargäster, Karin Hagberg med familj, barnen är Hjalmar och Anders.
Vill ni se fler bilder så ta en tur till Mora Kulturhus och titta på månadens bildspel.
Anneli Larsson, Mora bygdearkiv

Vad tycker Anneli Norell, dramapedagog i Mora..........

2010-05-17T13:10:00.001+02:00

Om filmer: På sistone har jag bara sett skräckfilmer - mest som avkoppling. Jag kommer dessvärre inte ihåg någon titel. Det var ganka dåliga och likartade filmer. Egentligen är det ingen riktig filmperiod i mitt liv just nu. Jag går hellre och dansar ( eller rättare sagt svettas till) Zumba med min man. Om böcker: Just nu läser jag Drama för lust och lärande, om det kreativa lärandet och lekens betydelse - inspirations och metodbok som jag kan ha nytta av i mitt arbete med den tillför även min personliga utveckling. Parallellt läser jag Åsa Larssons deckare Till dess din vrede upphör. Spännande handling i fascinerande miljöer. Hon har ett alldeles eget språk som jag känner mig hemma med.
Om mat: Thailändsk mat är det som gäller kommande vecka. Jag älskar kokos, limeblad, grön currry med både kyckling och skaldjur, men även en vegetarisk variant som min mage mår bäst av. Jag fördrar att göra mina egna rätter och alla heter Thai-Norell!

Om musik: Även om mina fötter är rotade i folkmusikens dalska mylla är jag en allätare. Gnolar och sjunger gärna visor av Dan Andersson och Nils Ferlin men också Norah Jones eller Tracy Chapman finns på min artistlista.
Missa inte Ransäterstämman 10-14 juni och Bingsjöstämman första veckan i juli.Vill du fira en riktig-riktig Misommar? Kom till Evertsberg.

Ett märkligt konstnärsöde

2010-05-07T13:20:00.001+02:00

En morgon i veckan, blev jag påmind om en av mina favoritkonstnärer. Jag lyssnade på SR:s Kulturnyheter och Kerstin Berggren berättade om den italienske barockkonstnären Caravaggio. I Rom finns nu 24 av hans målningar till beskådande och köerna ringlar långa utanför Scudere del Quirinale i centrala staden.
Caravaggio hette egentligen Michelangelo Merisi, men kallades Caravaggio efter den by han kom ifrån. Han föddes 1573 och blev blott 37 år gammal.
Hans liv var kaotiskt, han fick rykte om sig att vara grälsjuk och våldsam, och han hamnade ofta i slagsmål med dueller. Alltså var han ofta i klammeri med rättvisan.
Till slut gjorde han sig omöjlig och i ett bråk slog han ihjäl en motståndare.
Han dömdes till döden och flydde från Rom. Han längtade ständigt tillbaka dit och hans resterande liv blev ett konstant kringflackande.
Han försökte, med hjälp av inflytelserika personer, bli benådad av påven och få rätten att återvända till Rom.
1610 fick han veta att han skulle bli benådad och begav sig till Rom sjövägen. När båten lade till vid en närliggande hamn, uppstod ett missförstånd och Caravaggio blev fängslad och kastad i fängelse. Han insjuknade i cellen och när han sjuk och febrig släpptes efter två dagar, var han akterseglad. Några dagar senare dog han under oklara omständigheter. Teorier säger att han avled av lunginflammation, eller malaria. Somliga tror att han blev mördad. Tragiskt nog fick han aldrig veta att påven Paulus V till slut hade benådat honom, budet kom tre dagar efter hans död.

Hans måleri mottogs med blandade känslor. Målningarna var naturalistiska och väckte både bestörtning och prästerskapet tyckte att en del av hans målningar var vulgära, eftersom de ansågs innehålla en erotisk och homosexuell laddning. Hans målningar blev dock kända vida omkring och han blev en efterfrågad konstnär. Han använde ofta modeller, som han plockade in direkt från gatan, och det var inte vanligt vid den här tiden.

För mig är målningarna fascinerande i sin kontrastrikedom och sitt stämningsfulla berättande. Som ung betraktade jag målningarna med skräckblandad förtjusning, för vissa av dem skildrar bibliska hemskheter, men i ett teatraliskt spännande ljus, som verkligen satte min fantasi i rörelse.
Brita Holtvid Fastlund

Filmtips från vår praktikant Lisa Persson

2010-05-05T14:47:00.000+02:00

Filmer jag ser fram emot!

Under våren och sommaren ser det ut att bli en hel del härliga upplevelser framför tv/bioduken.
Första biobesöket blir på "Robin Hood " med Russel Crowe, den blir nog ganska rå av trailern att döma.
Sedan kommer "Sex and the city 2" och "Beck – Levande begravd " som bör leverera.
9 Juli kommer "Shrek 4" som är den avslutande delen i sagan om det gröna trollet. Jag hoppas den kan mäta sig med de övriga i serien.

Min stora förhoppning i sommar är " Eclipse ", den uppmärksammade fortsättningen och tredje delen i Stephenie Meyers berättelse om Bellas och Edwards omöjliga kärlek. Jag hoppas att den skall vara bättre än New Moon!

Kan man......

2010-04-29T15:34:00.000+02:00

heter Petter Lidbecks bok där en flicka lockar håret med en borr, någon badar med en haj - skräckinjagande bilder och härlig, en bok som ständigt är utlånad och älskad av barn. Är den för farlig? Kan barn vilja prova på eller är barn faktiskt så smarta att de förstår vad man kan och inte kan..Det pågår en debatt som handlar om att förlagen "censurerar"
barnböcker. I tidningen "Vi läser" finns en artikel som speglar detta http://vilaser.se/?page_id=267. Åsa Beckman skriver i DN:s Kulturbilaga måndag 26 april "Förbjud inte. Låt barnen se olika sätt att leva". Hon skriver bla om Pija Lindenbaums bok "Elsa.Marie och småpapporna ". När den skulle utges i USA fick Pija L ta bort en bild.
Är det dit vi är på väg? Intressant debatt som lockar till funderingar.
Andra "våghalsade" böcker är "Till Vildingarnas land" av Maurice Sendak som också filmats. Filmen hade premiär i höstas. Läs även Pija Lindenbaums "Lill-Zlatan och morbror raring"och "Kenta och barbisarna".

"Feel good"

2010-04-09T13:39:00.000+02:00

Härliga fredag och för en del ledig helg. Solen skiner ochn det luktar vår. För några dagar sedan stod jag på fjället, det var kav lugnt, solen sken och det gnistrade. Sådana dagar är inte många och jag känner mig oerhört tacksam att få uppleva det. I helgen kanske det blir cykeln, eventuellt en skidtur om nätterna blir kalla.Inför kvällen när middagen är uppäten och man vill softa i soffan vad passar inte bättre än att se några "Feel Good" filmer. Här följer några tips från mina filmproffskollegor: "Before Sunrise" och " Before Sunset" med Ethan Hawke och Julie Delpy. Vi har också "Galen i kärlek" och "Livet från den ljusa sidan" båda med den briljante Jack Nicholson i huvudrollen. En lite annorlunda film med starka känslor och som inte lämnar någon oberörd är "The reader" med Kate Winslet och Ralph Fiennes. Kontrasterna får representeras av "I skuggan av värmen" som bygger på Lotta Thells roman med samma namn där Malin Crépin och Joel Kinnaman har huvudrollerna. Ha en riktigt skön helg!

ALMA pristagare 2010

2010-03-25T13:43:00.000+01:00

Kitty Crowther, författare och illustratör är årets ALMA pristagare. En av mina favoriter är "Berättelsen om Jim" - om vänskapen mellan en koltrast och en mås, där hon skildrar vänskapen sett ur flera perspektiv.Tyvärr finns den inte att köpa (från -1998) men förhoppningsvis kanske något förlag vill göra en ny upplaga."Är det dags " är en blandning av pekbok/bilderbok där alla mysdjur väntar på något. Crowther förmedlar värme och omtänksamhet med få ord och uttrycksfulla bilder. Se gärna bildspelet nedan;
http://www.guardian.co.uk/books/gallery/2010/mar/24/kitty-crowther-astrid-lindgren-memorial-award

Mat- böcker mm

2010-03-25T10:14:00.000+01:00

Att äta tillsammans med goda vänner är härligt och att dessutom inte behöva tänka på allt själv är underbart. Senaste middagen hade tema Kanada. Efter att ha vistats där under några veckor inser man att matkulturen där inte är ensidig utan den är som vår i Sverige med inslag av matkulturer från när och fjärran. Kvällens middag blev alltså en mix av detta.. Själv älskar jag Grekland - dofterna, maten, människorna (fönsterputsen som används till allt, kan rekommenderas) färgerna och havet. Läste i DN en artikel om Alexandra Pascalidous bok om den grekiska maten. Hastade till bokhandeln beställde den och fick den i min hand igår.
"Min stora feta grekiska kokbok" är inte bara en kokbok utan en berättelse om den grekiska kulturen ,maten och författarrinnans uppväxt. Jag har knappt vågat öppna den - men nu är det gjort och det är som en godispåse. Vad tror ni blir tema för vår nästa middag....?Läs,titta och ät tillsammans!

Frida Nilsson

2010-03-18T14:41:00.000+01:00

populär barnboksförfattare och programledare för Hjärnkontoret besökte Mora häromdagen.

Hon har skrivit böckerna om bla Hedvig - en tjej full av upptåg och fantasi. Frida berättade att allt bus och påhitt som Hedvig gör i böckerna finns det en verklig historia bakom. Barndomen är den viktigaste delen i Fridas liv och att få behålla upplevelsen av den så skriver hon just böcker om barn mitt i barndomen. Härliga läsupplevelser väntar och de passar toppenbra att läsa högt.